Praktikplats-möte

Idag hade jag ett möte angående min praktik. I höst, termin 5 av 7, ska 15 veckors praktik genomföras. Förr hade man två praktikperioder, troligen något kortare. Det skulle vara aningen mer optimalt kan jag tycka, eftersom jag då skulle få chansen att se två olika arbetsplatser och förhoppningsvis med olika inriktning. Nu är det 15 veckor till hösten som gäller.
Mitt möte med K, ansvarig för att tillsätta praktikplatser för min klass, förlöpte väl tycker jag väl. Vi pratade om önskemål, funderingar, erfarenheter. Jag lade fram mina tankar kring vad jag önskar utav min praktik, vad jag helst skulle vilja arbeta med för klientel och så vidare. Ett ställe dök upp som jag spontant känner skulle passa mig.
Jag önskar få ut något av min praktik, se verkligheten, få en försmak av vad som kan komma, en möjlighet att testa på och få en ny erfarenhet. Jag ser helt enkelt fram emot den.
Jag en annan tråd förutom skolans tillsättning, en riktigt spännande tråd som skulle kännas ännu mer givande och intressant. En privat tråd. Jag hoppas kunna hala in den hela vägen in, att de nappar i andra änden. Jag har funderat en del kring den här platsen, är nyfiken på den av flera olika anledningar. Jag har en kontakt som kan prata för både sig och mig vad gäller detta, så håll nu tummen där ute och sänd en önskan att jag får den....

Halvklassikern - som det känns just nu

Denna utmaning, denna halvklassiker. Det kommer att innefatta att lära känna nya bitar i mig själv. Det är komplext och många olika saker det handlar om. Dels behöver jag spränga mina egna gränser, igen och igen. Då menar jag den fysiska biten, träningen, att hela tiden träna tyngre, längre, hårdare. För att klara mig igenom det jag ska, snart. Tiden rullar på. Det är mindre än tre månader till cyklingen nu.... Den har jag ett upplägg inför, som börjar om knappa två veckor, i april. Därför är cykeln min inne på lite service nu så jag kan cykla på sen. Cyklingen kommer att vara lång, men där känner jag att jag har någon slags positiv känsla inför. Självklart önskar jag uppehållsväder och egentligen har jag ingen aning om vad jag ger mig in på, så jag kan inte uttala mig. När jag tittar på utmaningarna är det mer löpningen samt längdskidor som känns som mina största utmaningar.

Mentalt är det också en utmaning. Att spränga min gräns när det känns tungt. Att arbeta mentalt på att hitta motivation och inspiration och jävlar anamma de gångerna det känns tungt och ärligt talat omöjligt att genomföra vissa delar. Att orka fortsätta och orka kämpa och hitta glädjen i det hela precis då och även sen. Det är en riktigt stor utmaning. Speciellt när omgivningen inte alltid förstår och inte alltid kan sätta sig in i min situation, upplevelse och hur jag känner. Tack och lov har jag min vapensyster med mig och vi förstår varandra så bra som det bara går. Det är en fantastisk tillgång!

Innerligt trött

Idag har varit en sådan där dag som jag varit helt galet trött. Både psykiskt och fysiskt.
Jag och maken gav oss ut i spåret i morse. Jag fick sova ganska bra i natt, ganska många timmar också. Jag har haft lite sömnstörningar i veckan, intensiva drömmar blandat med vänd & vrid.
Åter till spåret, maken och jag åkte dit imorse vid 9-tiden. Vi tog korta spåret, maken har inte sprungit på några år så vi testade. Det är ett rejält kuperat spår och för mig tog det bara totalt stopp. Det var det tyngsta jag upplevt träningsmässigt eller åtminstone löpmässigt, någonsin, hittills. Inte alls roligt.

Jag och mina tre åkte sedan via storhandling på coop, till mormor och morfar för ett besök och lunch. Trevligt och lite tungt. Det är inte alltid lätt att hantera att mina föräldrar blir äldre och äldre. De har var och en sina egna krämpor och smärtor att hantera och jag upplever att döden är närvarande mer vissa dagar än andra. Det skapar en stor sorg och rädsla i mig. Just nu är det en sådan period. Det var kvalitet att få umgås en stund med mor och far och framför allt att de fick träffa sina tre biologiska barnbarn också.

Väl hemma igen var jag helt slut, fysiskt och psykiskt trött idag. Lyckades sno till mig en nap i soffan i alla fall. Sen kvalitetstid med familjen här hemma. Alla fina barnen, maken, hemgjord pizza. Så, det blir nog inte en alltför sen kväll här idag inte, men det gör inget. För just nu känner jag mig bara lugn och avslappnad.

Kärlek eller kär i kärleken

Har du någonsin känt att du varit i en situation då du har svårt att avgöra om det är rädsla eller intuition som talar till dig? Dessa kan gå tätt hand i hand. Jag kan ha svårt att avgöra i en situation om det är min rädsla som talar, eller om det är intuitionen. Härom dagen på cirkeln var det en av sakerna vi pratade om. Vår cirkel blev inte riktigt som det var tänkt från början. För det första fick jag reda på att en hoppat av och vad som hänt i samband med det, inte mig emot. Hade en tudelad känsla inför denna person och det är känsligt för gruppens sammansättning att alla är på samma plan. I vilket fall var en sjuk och så kom vår cirkelledare sen och med ögonflimmer så hon vågade inte stanna utan åkte direkt hem. Så kvar blev vi fyra tappra och vi körde en egen cirkel. Med allt vad det innebär. Annorlunda och givande!
En av kvinnorna pratade om att låta intuition och rädsla gå hand i hand, det är absolut en lösning. Jag har inte riktigt tänkt på det utifrån hennes synsätt, om det inte var så att hon menade att intuitionen ger rädsla för att det är fel val. Jag ska inte säga hur hon menade i grund och botten för det vet jag inte. Jag tänker mig att rädsla kan gå hand i hand med intuition på så vis att rädslan stoppar oss från att göra fel val, likväl som intuitionen. Fast jag kan också tänka mig för min egen del att rädslan ibland kan komma i vägen för min intuition, att den känslan tar över så jag inte kan känna in klart.

Likväl när det kommer till kärlek och förälskelse. Hur vet man om man är kär i kärleken eller om det finns något djupare att ta på. Jag kom fram till att jag tror inte innerst inne att man är kär i kärleken. Visst kan jag önska att vara nyförälskad ibland, visst kan jag önska att vara känna total lycka hela tiden med min man. Så är det inte. Jag har tillfällen då jag är så sjukt förbannad på honom att jag bara vill skrika och slå honom på käften. Jag har många och långa perioder av att inte vara ett dugg kär eller nyförälskad. Det som finns alltid är dock en känsla av trygghet och att jag känner innerst inne att jag älskar min man. Även när jag är som argast kan jag inte förneka att jag älskar honom i mitt hjärta. Jag skulle aldrig säga det till honom just då, men jag känner det.
Jag tror, att är man kär i kärleken, tänker man så, då är det inte kärleken man är kär i utan den person dessa känslor är riktade till är betydelsefull. Troligen till och med pojkvänsmaterial. Jag tror att det finns sidor hos denne kärleken person som det finns en stark önskan efter, egenskaper som representerar det kärlek ska innebära. Vad det är, det kan bara du avgöra.

Utanförskap

Må hända är jag påverkad av det jag för tillfället läser på Universitetet, det vill säga migration, integration och det som hör där till. Det är förstås en stor del utanförskap i det ämnet. Fullt förståeligt med tanke på deras situation. Ensamhet är en av de saker jag själv tampas med till och från, vissa dagar är den tydligare än annars. Det är alltid viktigt att komma ihåg att det är skillnad på att vara ensam och att känna sig ensam. Man kan känna sig ensam även om det är människor, vänner, familj omkring.

Igår hade jag två upplevelser av utanförskap som slog mig. Först i en situation då jag skulle hämta upp ett gäng till scouterna, då jag var skjutsansvarig. En förälder väntade med grabbarna så att de skulle bli upphämtade ordentligt. En klar subtil känsla i mig att vara så långt från dessa människor, som om jag lever ett helt annat liv än dem, att jag inte tillhör deras värld, att de är påtvingade mig för att min dotter är med på skjutsschemat. Må hända hämtat ur det blå, men jag litar på  min känsla och min intuition. Må hända är det därför L troligen byter grupp till hösten, för att hon är ett år äldre. Det vill säga det blir två terminers paus från den nuvarande gruppen innan de är ikapp. Vi får se....

Den andra upplevelsen var när jag kom till gymmet för att köra skiten ur mig själv under en halvtimme. Ser en bekants bil och det slår mig så tydligt. Jag är bortvald. Det är enklare och bättre att åka med sin egen syster, varför fråga mig? Trots att hon började träna med mig och "tack vare" mig. Sen kom syster med och vips så försvann jag. Visst, några få gånger har jag fått frågan, men inte många. Jag har också ställt frågan till dem, men vi har lyckats gå om varandra. Må hända är det meningen, det vill säga dags att släppa nu. Igen. Dags att släppa, radera, sudda ut de där relationerna som ändå är på väg att rinna ut.

Sockerbomb

Allt som ofta får jag mig en tankeställare, denna gång var det socker på tapeten.
Saker jag stoppar i mig har en förmåga att innehålla ganska mycket socker, det måste jag erkänna när jag verkligen sätter mig ner och tittar på det. Härom dagen på jobbet så satt en kollega och läste ur en GI-bok och rapade upp hur många sockerbitar saker och ting innehåller, allt från bananer, äpplen till läsk och annat i min värld mindre nyttigt. Nu kan jag erkänna att jag bokstavligen talat skiter fullständigt i hur många sockerbitar det är i frukt, bröd och matvaror jag anser är nemas problemas att stoppa i min. Däremot är det för mig bra att veta vad till exempel läsk, eller öl, eller godis, eller snacks innehåller, för dessa saker vill jag minska ner på generellt.

Dessutom fick jag låna en bok av en kursare som heter något i stil med "sockerbomben", vi får se om jag kommer igenom den eller om det finns ett inre rejält motstånd.... Jag har fått lov att ha den över sommaren till och med så jag har tid på mig då. Nu är det rätt fullt upp fram till sista maj i skolan så jag hinner inte med så mycket egen vald läsning.

Min & makens nya kompisar

Det här är våra nya kompisar här hemma. Jag tänker mig att på lördag eller söndag ska vi inviga dem. I alla fall ska maken inviga sina, jag kör nog med Icebug en vända till. Till maken ska jag investera broddar som man drar på tänkte jag. Det ska bli riktigt kul att ge sig ut i skogen med maken min.
Vi var på Löplabbet i helgen som var och prövade ut skor enligt deras premisser. Det vill säga de kikar först på fötternas belastning i stående läge, därefter hur det fötterna belastas i löpning genom att filma när man springer på ett löpband. Grymt bra. Maken insåg att han behöver extra stöd på insidan av skorna och han har gått omkring i sina nya löparskor här hemma nu ett par dagar och gillar dem! Kul!