Torplyckan

Tär

2012-02-15T20:42:00.002+01:00

Ikväll tog jag bort kompresserna från mina såriga hälar. Det var INTE en vacker syn.
Troligen tittar jag förbi Vårdcentralen imorgon för att få en lite mer kunnig synpunkt på hur jag ska hantera dessa stackars såriga saker.
Imorse tog jag makens skor, det är helt enkelt för kallt för att gå med hälen "bar". Så, jag tog makens skor, med lite mer utrymme och mer mindre frysrisk. Så, mellan 9-17 har jag gått omkring och skavt på mina redan såriga hälar. Smärtan tär, nå djävulskt för att citera en bekant. Vid fem var mitt tålamod helt slut, inga krafter, ingen glädje, ingen ork kvar.
Jag skulle kunna lägga upp en bild, men jag väljer att inte göra det, för det skulle bara skapa illamående och kväljningar typ. Så jag besparar er det.
Det råkar vara så att min vänstra häl känns liksom mer trasig än bara hälen, om det är en infektion/inflammation kring såret eller något annat, har jag ingen aning om. Men därav känns en koll från en läkare eller sjuksköterska som en bra idé.
Jag har bara mig själv att skylla och min envishet, kanske till och med min bakvända tävlingsinstinkt. Så nu sitter jag här, trasig, väntandes på att läka!

Äldre och personer med funktionshinder

2012-02-15T09:30:00.000+01:00

Det är namnet på kursen som började den här veckan. Alkohol och narkotika tentades i torsdags. Nu är det ny kurs med fullt ös. Tre dagar på raken med föreläsningar, dubbla två av dagarna. Jag tycker starten varit bra, mer intressant än jag väntat mig eller bara för att jag inte hade några förväntningar kanske. Bra föreläsare och ett bra strukturerat upplägg. Det är bonuspoäng. Fem obligatoriska seminarium som kräver förberedelse innan. samt en salstenta på det. De böcker jag saknade men behöver kommer imorgon, nu är det bara att ge järnet och hänga med. Skulle behöva friskna till lite bara, men till nästa vecka hoppas jag vara i mitt esse igen.

Kvällsrader

2012-02-14T21:20:00.003+01:00

Eftersom jag hade en rätt kass dag idag och ja, jag har fortfarande ont och känner mig fortfarande förkyld, MEN jag har mitt tema kärlek så därför ska jag nu lyfta fram dagens höjdpunkter. Det är ju trots allt dagen för hjärtan idag.

Jag fick ett fint SMS från min make imorse.
Jag fick en varm kram från L i min klass, bara för att hon intuitivt såg att jag behövde den.
Jag fick beröm och vackra ord från K i min klass, som värmde mitt hjärta.
Jag tog en fika med grannen som bjöd på hembakade hjärtanmuffins som var delikata.

Dessutom lite kvalitetstid med maken framåt kvällskvisten och nu hoppas jag på en god natts sömn som ger min kropp healing och ny energi!

Inte en bra dag

2012-02-14T11:23:00.001+01:00

Idag är ingen bra dag. Den här dagen är kass. Fyra nätter med otillräcklig sömn till att börja med. Förkylningen som tagit om för tredje gången. Smärtan i mina hälar sen två dygn som tär fruktansvärt. Det är i klass med kejsarsnitt så som jag upplevde dessa. Kan inte vara hemma och vila på grund av skolan och måsten där. Fryser och svettas om vartannat. Varje steg jag tar skär som knivar. Jag vet att det är självförvållat och på eget val men det hjälper inte mig just nu. Jag vet att det kommer gå över och läka så småningom.
Just nu vill jag bara skrika gråta och bete mig som ett barn i trotsålder, vilket jag såklart inte tillåter mig att göra. Möjligtvis gråta, för tårarna kan jag inte stoppa. Med detta kommer känslan av ensamhet och att vara utanför och udda och utsatt. Hudlös. Sårbar. Nedsatt energi och motstånd. Men jag måste kämpa. Kämpa mig igenom dagens måsten som precis i detta nu känns oövervinneligt. Måste kämpa mig igenom morgon dagen. Måste lämna och hämta liten och från imorgon även tjejerna. Måste kämpa för att inte falla igenom. Jag är slutkörd. Mentalt och fysiskt slut.
Jag hoppas på en lugn torsdag. Hoppas på att få tid att läka då. Vila. Bara vara. Andas. Ankra. Samla ihop mina energier. "Bara" två dygn tills dess........

Gjort är gjort

2012-02-13T09:44:00.001+01:00

Sådär ja. Överlevde men det var knappt....
Egentligen borde jag nog inte ställt mig på skidor i 30 km igår, jag var sjuk. Jag är sämre nu, såklart. Typ febrig, ont i halsen, ont i kroppen. Snorig, lite hostig, slem. Sen lägger vi på följande: trasig mage (troligen på grund av ovanstående samt skumt födointag igår och ansträngningen), köttsår på båda hälarna som konstant svider pirrar och smärtar, en blånagel inklusive en blodblåsa som jag råkade klippa sönder med nagelsaxen så den sprängdes, fast bara ett litet skavsår på ena tummen vilket är imponerande.

Norberg var vackert, jättefina gamla hus längs med ån som flöt genom byn. Det var precis lagom temperatur ute, ett par minus. Solen strålande från en klarblå himmel hela loppet. Fina spår. Perfekta omständigheter med andra ord, tack och lov, för annars vet jag inte om jag hade klarat det. Satan vad tungt det var, körde minst en mil på ren vilja, var gråtfärdig ett tag, helt slutkörd rätt ofta. Men men, jag tog mig runt och det är jag glad för. Just nu är jag inte sugen på att åka skidor alls, jag ska ge mig tid att läka först. Alla fysiska symptom måste få läka bort innan jag tränar någonting igen.

Nu gäller det.....

2012-02-11T22:53:00.001+01:00

Nu är det dags att gå och lägga sig och sova minst fem kvart i timmen. Förkyld och med en sjukkänsla i hela kroppen. Så jäkla typiskt. Hoppas på ett mirakel under natten.
Imorgon kliver jag upp halv fem för att packa ihop mig mot Norberg och Engelbrektshalvan. Trots mina fysiska mindre bra tillfälliga attribut känner jag mig peppad och lite krigare. Nu jäklar. Det är det här jag har tränat för. Att jag dessutom åker helt solo för att genomföra detta, det är i sig en utmaning. Jag tycker inte om ensamhet.
Tänder borstade, nässpray tagen, några sidors läsning sen sova sött! Tack & godnatt.

Dagens

2012-02-08T19:29:00.002+01:00

Jaha ja. Sitter här i köket och borde borde borde verkligen plugga inför tentan imorgon, men så har jag inte gjort på hela dagen. Jag har istället prioriterat ett efterlängtat samtal, råddat med betalning av en resa som mamma och jag ska göra, lite annat småfix, åkt skidor (sista gången innan Loppet). Förutom då ätit lite, lämnat och hämtat barn och det där som ingår och måste göras i vardagen antingen man vill eller inte.
Så, nu sitter jag här i köket. Bredvid min yngsta godbit som tittar på Scooby-Doo för tusende gången. Maken är i vardagsrummet och leker krig (spelar på PS3an).
Lovisa är på scouterna och ska hämtas om 50 min.
Jag då? Jo, jag mår sådär. Förkylningen vägrar släppa sitt tag om mig, troligen för att jag är ute mer än jag någonsin varit någon vinter hittills i mitt liv tror jag. (Tack längdskidor och grannpromenader.) Något annat subtilt sker i min kropp samtidigt. Idag kläckte jag ur mig en pusselbit till mitt liv, en pusselbit som satt som en smäck kan man säga, huvudet på spiken som väninnan sa. Den hoppade ur munnen på mig och jag insåg när jag sa det att det var sant. Det är allt för personligt och privat för att lägga ut här, men jag är glad för den även om den också var smärtsam.
Jag känner mig något introvert. Jag har marinerat på känslan en del idag. Jag känner mig lite "skalig". Då och då som en elak surkärring som inte klarar av att vara trevlig mot någon alls, fast jag egentligen inte vill något annat än att ha en varm trygg famn, lugn och ro, kärlek och bara få vila. Igår somnade jag i soffan på kvällen, checkade ut en stund medan maken tränade, Leo tittade på Scooby-Doo (vad annars) och de stora barnen satt i köket och fixade. Hann vila en timme ungefär. Det var skönt och välbehövligt.
Må hända är jag introvert för att jag laddar inför söndagens längdlopp, må hända är jag introvert för att jag ska skriva en salstenta imorgon, må hända är jag introvert för att jag helt enkelt är sliten och trött och för att jag inte får sova ordentligt på nätterna då Leo kommer över till vår säng och ligger och sparkar på mig, alternativt att jag får känning och vaknar av det mitt i natten.
Fryser jag som en jag vet inte vad. Jag har problem att få upp värmen just nu. Nu sitter jag här, till exempel, med knappt 20 grader i köket, strumpor tofflor, långkalsonger, mjukisbyxor, linne, munkjacka, fleecetröja och fryser på insidan samt är riktigt riktigt kall om fingrarna. Dricker te också. Hoppas på att det kan hjälpa till lite grann.
Nä, jag ska läsa igenom mina anteckningar nu, hinner göra en liten bit av det innan jag måste åka och hämta min stora tjej.

Tant-tanter

2012-02-04T10:13:00.001+01:00

Härom dagen slog det mig (igen) att det är intressant hur olika vi kan uppfatta andra människor och vad de utstrålar. I det här fallet handlade det om tant-aura. Det var tre damer med, i ungefär samma ålder. Fast med så olika utstrålning. Både själva klädseln och själva sättet att vara ger ett intryck och ett avtryck. Till exempel kan det finnas en sprallig glad energi, fast förpackat i ett tantigt fodral till utseende och kläder. En person kan vara ung till siffran på åldern men bete sig och upplevas som en riktig gammal tant. Eller så kan man börja närma sig tantåldern men klä sig ungdomligt på ett bra sätt och upplevas som yngre. Eller så har vi damen på min före detta arbetsplats som definitivt var i tantålder men klädde sig med (för) djupa urringningar.
Summan av kardemumman är att det är inte lätt att bedöma ålder på andra människor, det är lätt att luras åt både ena och andra hållet. Som tur är är vi alla unika och har vår egen individuella stil. Har du funderat på din egen utstrålning?

Diabetes

2012-02-02T11:27:00.001+01:00

I sommar har jag haft diabetes i 25 år!
Hmmm.... 25 år, när jag ser mig själva skriva det inser jag att jag börjar bli till åren, med det var ett sidospår.
När jag fick diabetes hamnade jag på St Görans sjukhus. Mina föräldrar och deras vänner anade oråd när jag var galet törstig hela tiden men ingenting kunde få bort törsten, så vi åkte till vårdcentralen och tog ett blodsocker. Därifrån åkte vi, pappa och jag, raka vägen till Sjukhuset.
Där blev jag kvar i flera veckor, med undantag för en permission över min födelsedag som infaller den 28 juni.
Jag hade roligt på Sjukhuset, jag hamnade på samma rum som två andra tjejer, Annelie och Therese. Vi hade riktigt kul och vi var alla i samma sits, nyblivna diabetiker, och i samma ålder. Jag fyllde 11 den sommaren. Jag minns också den tunga biten, inte att ta sprutor, för det har jag aldrig varit rädd för, men ångesten och frågan "varför just jag?"
Min diabetes har mått förhållandevis bra genom åren, det vill säga mina värden har varit under kontroll. Jag har genomgått tre graviditeter, som alla har gått bra.
Jag skyltar inte med min diabetes, men jag döljer den inte heller. Jag tar min spruta när jag behöver ta den, oavsett om det är bland kända eller okända människor. Att ta sprutor har aldrig besvärat mig, snarare går det på sådan rutin att jag ibland inte minns om jag tagit sprutan eller inte. Jag använder två olika typer av insulin, ett korttidsverkande och ett långtidsverkande. Jag sticker mig minst fyra gånger per dygn. Jag har varit med från att använda mig av klassiska sprutor och att dra upp insulin ur ampuller, till dagens fina fina nålar och till och med digital display som visar när jag tog sprutan sist och vilken mängd.
Vanliga ord kring diabetesen är: insulin (det hormon min kropp inte längre kan producera själv), spruta, blodsocker (högt respektive lågt), känning.... Jag avskyr ordet sockersjuka. Jag tycker det är fult, tror att det också mer känns som en sjukdom då.
Rätt nyligen frontades jag med att sjukdomen sattes före mig som person. Jag vet inte hur den personen tänkte, hon ville nog väl, men gick in i sin yrkesroll och tänkte inte till ordentligt. För mig var det en ytterst otrevlig upplevelse då det kändes som om diabetesen i sig skulle vara orsak till det som hände fysiskt i min kropp just då. Även en tankeställare....

Crawl - efter tredje lektionen

2012-02-01T09:30:00.000+01:00

Nu har jag tagit mig igenom tre lektioner simkurs för vucna - nybörjare crawl.
Jag är yngst i "klassen", med undantag för våra simlärare som är 17 och 18 år. De unga vackra damerna har båda simmat sen de var 4 år. Snart dags för lilleman här hemma med andra ord.... Nej men allvarligt talat, de är bra. Riktigt bra!
Vi är tio elever och jag tror vi alla var lika spända inför detta äventyr. Jag tror vi alla kände oss som barn under första tillfället också.
De första två gångerna ägnade vi oss åt benspark och andning. Jag sparkade och sparkade men kom ingenstans kändes det som, andningen gick väl si sådär. Av någon anledning blir det "konstgjort" och inte alls naturligt att andas ut under ytan och in med huvudet precis ovanför ytan... Ja, jag var ironisk där.
Men, denna gång så var det ännu roligare än tidigare. Vi fick släppa våra flythjälpmedel (jag minns inte vad de kallas) och ha med armarna lite mer. Skitkul. Kändes enklare och mer på riktigt och helt enkelt som om det blev mer flyt.... Ha ha!
Jag vill påpeka att det är låååångt kvar tills jag kan crawla, men det är roligt och det är mycket teknik. Som alltid i början är det svårt att hinna med att tänka på alla detaljer samtidigt. Jag tycker nog fortfarande att själva andningen är knepigast, men det finns ju ett antal gånger kvar att lära sig det på. Jag funderar på att försöka ta mig till simhallen någon gång mellan kurstillfällena för att träna lite extra.

Månadens sista dag

2012-01-31T21:26:00.000+01:00

Jaha, sitter här och konstaterar att januari nu är slut - redan.
Summa sumarum av första månaden 2012 måste jag ändå säga är bra. Vit månad avklarad med enbart ett undantag. Förkylning sen snart tre veckor. Alldeles för lite mil på längd. Fullt ös i skolan, men samtidigt godkänd på sista kursen för höstterminen = ett steg närmre examen. Haft en riktigt hemsk skitdag. Haft många bra händelser kring tema kärlek. Varit på bio med maken för första gången på tre år, likväl som liten haft barnvakt första gången, utanför familjemedlemmar. Träffat fina vänner, pratat fina samtal. Stått upp för mig själv och mina tjejer. Sickan tittade fram och styrde upp bra plan. Hittat nya pusselbitar, förstått lite mer om mig själv. Börjat crawlkurs.
Så tack januari, välkommen februari!

Putt

2012-01-30T11:34:00.000+01:00

Bövelen bövelen bövelen. Eller varför inte som min pappa alltid sagt "JÄRNSPIKAR".....
Så har förkylningen tagit om och det gör mig så förbaskat less. Solen sken över ett vackert vinterlandskap igår. Solen skiner över ett vackert vinterlandskap idag. Jag vågar inte anstränga mig. Allt för rädd att bli allvarligt långvarigt sjuk. Samtidigt som jag känner mig pressad och behöver få in många mil längd i kroppen nu med fyra veckor kvar till Loppet.
Kurera kurera kurera får ligga som prio. Vila. Äta och dricka bra. Visualisera. Fokus på mental träning. Snälla snälla snälla låt mig bli frisk snarast!

mammagris

2012-01-30T06:30:00.000+01:00

Jag har en liten kille här hemma som är en mammagris utan dess like just nu. Visst, det hör till att ha barn, men ändå, det är fascinerande varje gång.
Det första han gjorde när pappa hämtat ner honom efter dagens middagslur var att fråga efter "mamma". Det är bara mamma som får byta blöja, mamma ska hjälpa till att bygga tågbanan, mamma ska trösta, mamma ska hälla upp mjölken, mamma ska klä på, mamma ska låta som en helikopter Och Så Vidare....
Visst, jag har det inte värst. Jag har andra omkring mig med omvänd sits, där det är pappa som gäller och barnen gråter när det är mamma som kommer och hämtar på dagis. Det är inte alltför underhållande det heller. Jag antar att man helt enkelt får njuta så länge det varar. Det kommer säkerligen en period även i mitt hem, då lillkillen enbart ska vara med pappa, eller åtminstone inte är så "intresserad" av mamma längre.
Så jag kramar lite extra på min mammagris och pussar på honom extra många gånger medans jag faktiskt får....

Return To Innocence

2012-01-29T16:07:00.000+01:00

That's not the beginning of the end
That's the return to yourself
The return to innocence
Love - Devotion
Feeling - Emotion
Love - Devotion
Feeling - Emotion
Don't be afraid to be weak
Don't be too proud to be strong
Just look into your heart my friend
That will be the return to yourself
The return to innocence
If you want, then start to laugh
If you must, then start to cry
Be yourself don't hide
Just believe in destiny
Don't care what people say
Just follow your own way
Don't give up and use the chance
To return to innocence
That's not the beginning of the end
That's the return to yourself
The return to innocence
Don't care what people say
Follow just your own way Follow just your own way
Don't give up, don't give up
To return, to return to innocence.
If you want then laugh
If you must then cry
Be yourself don't hide
Just believe in destiny

(Enigma)

"Återfall"

2012-01-29T15:36:00.001+01:00

Vi har en riktigt riktigt lugn helg den här helgen. Slappat, tittat på en massa film, ätit god mat.
Maken blev sugen på att göra efterrätt så han skapade en ny variant, en typ av hemgjord snickersglass med chokladdoppade rån. Dessutom kom Lin över och hade med sig en BiB. Jag och maken har vår vita månad, men vi hade tagit beslutet att OM hon hade med sig vin så skulle vi dricka.
Så, igår intog vi alkohol för första gången på nästan en månad. En tankeställare i sig.

Så, jag kom fram till att jag är inte ett dugg sugen på att göra om det. Visst var första glaset gott, rödvin är gott. Men är det värt det? Bli avtrubbad, risken att bli seg eller rent av bakfull dagen efter? Nej, faktiskt inte. Maken är på samma lina som jag. Så, det lutar åt att vi fortsätter vår nyktra bana istället. Bättre för hälsan, mer ekonomiskt - ja egentligen bara positiva effekter av det beslutet. Det känns tryggt!

Mötet - ett av de unika

2012-01-28T13:02:00.000+01:00

I veckan hade jag ett Möte. Ett fint möte. Vart? Jo på pendeltåget. Det är inte första gången vi ses där, men alltid lika gott.

Att möta T är som att träffa en äkta varmt själ som jag känner en samhörighet till. Han är en unik människa som alltid kommer att vara en av de som har en speciell plats i mitt hjärta. Han är omtänksam och rar för jämnan. Vi känner inte varandra så väl, men det är fascinerande att ett möte kan kännas så unikt. Jag marinerade på varför, jag tror det är för att i hans sällskap känner jag mig sedd och lyssnad på, för den jag är. Dessutom delar han min tro och det går att prata om vad som helst utan att det är "udda". Han har en förmåga att ta in hela mig i sin aura.

Vi pratade om potentiella kurser i framtiden och jag hoppas att det är meningen att vi kommer mötas på en sådan under det här året.

Längdskidor & valla

2012-01-27T12:49:00.000+01:00

Snön har äntligen kommit till Stockholms län och jag är glad för det kan jag lova.
Längdskidorna är äntligen invigda. Man skulle kunna säga att de är invigda med blod, svett och tårar. Å värre lär det bli....
Jag är ganska envis av mig, ibland dumt envis, det vill säga jag får själv betala för det i slutändan.

Så, first things first. Valla. Pyret hade redan lagt glid åt mig så jag behövde "bara" lägga på valla. Vilket jag aldrig gjort förut. Det gick sisådär, såhär i efterhand inser jag att det var för få lager kort och gott. Lesson learnd - kanske.
Så, min premiärtur blev tillägnad Ursvik. Där har jag aldrig varit förut. Så, på med skidor och ut i motionsspåret. Just det, motionsspåret. För jag visste in om det fanns några spår. Det var kväll och mörkt och jorå, jag tar milen. Kortare går ju inte..... Det är ju bara fyra år sen jag stod på längdskidor sist... Halva sträckan var inte upplyst och jag såg inte en enda människa. Föga förvånande.
Så, en mil är ganska långt kan jag säga. Det tog en och en halv timme, drygt. Jävligt lång tid för att vara rakt på sak. Jag hade alla känslor möjliga i registret, utom möjligen total lycka. Men jag hann med frustration, aggression, ren och skär ilska, gråtfärdig, uppgiven och några tillfällen där emellan nöjd & glad. Kroppen höll iaf, bara litet skavsår. (Vilket iofs under andra turen, dagen efter, blev ett köttsår...).

45 km är rätt långt, så mycket är definitivt konstaterat. Jag ska göra mitt bästa för att hitta strategier att vara positiv när det väl är dags. En månad kvar nu.....

Ensamhet

2012-01-27T12:04:00.001+01:00

Igår hade jag en tung dag. Till kvällen släppte det, men det var med motstånd.... Efter tårar.
Jag var inte mig själv igår. Hemma ensam och fick ingenting gjort. Borde ha pluggat, men gjorde det inte. Satt och byggde upp något inom mig som jag inte kunde hantera. Tankar, funderingar, frågor... Somliga utan svar, andra som jag egentligen inte ens behövde ställa.
I kombination med dessa överväldigande känslor försökte jag prata om dem, för att höra mg själv, för att hantera den frustrerade situationen. Lin försökte, E försökte... Jag försökte ta upp en dialog med K, förgäves.... Sansade mig till sist från ilskan och frustrationen och tårarna tog över. Torkade dem samtidigt som jag klev ur bilen och gick in på gymmet för att träna med Danne. Han var den som faktiskt kokade ner det hela till känslan som fanns i botten, utan att han egentligen inte hade alla detaljer. Han är inkännande och såg att alt inte stod rätt till. Så, träningen förbättrade min sinnesstämning, dels av ansträngningen i sig men även tack vare just att Danne är Danne.
Ensamhet låg i botten, ensamhet är något jag har väldigt svårt att hantera. Ensamhet i kombination med lite uppgivenhet/hopplöshet....

Finaste

2012-01-26T09:41:00.001+01:00

Gåva till mig

2012-01-22T17:24:00.002+01:00

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vad jag uppskattar lite extra, är när det kommer en gåva som en person har gjort själv, eller verkligen har tänkt till. Jag uppskattar också när jag får oväntad hjälp, eller bara ett erbjudande, eller en fråga från någon som följer upp någonting jag gjort för att de lyssnade på vad jag sa vid ett tidigare tillfälle. Jag tror du förstår vad jag menar. Jag är också mån om att själva dela med mig.

Nu väntar en väska på mig. En granne till mig frågade om hon fick sy en till mig och självklart sa jag ja. Hon frågade om jag hade någon särskild favoritfärg och vilken typ av modell jag helst önskade. Detta var ett antal veckor sedan... Nu är en klar! Jag ska kila förbi och hämta den i veckan, på torsdag närmare bestämt. Jag ser mycket fram emot det.

Vill du se den, klicka på Pernillas blogg.

Trevliga torsdagen

2012-01-20T09:07:00.002+01:00

Igår var det torsdag och tydligen inte vilken torsdag som helst.
Jag förstår nu vad det innebär, konceptet ur boken "be och du ska få". Jag fortsätter köra på mitt tema kärlek och igår var det den bästa dagen på hela året hittills. Jag hade ett bra flöde helt enkelt.
Jag vaknade glad. Det gick smidigt med alla fina barn. Jag hade en mycket trevlig stund hos mor & far, med skratt och te och så lite nytta gjord. Jag fick (o)väntat sällskap på tåget som jag tidigare skulle upplevt oskönt men jag ändrade min inställning innan och det gick finfint. Träffade en kursare vid Odenplan. Jag hade en kanoners föreläsare. Hann precis med det tåget jag behövde komma med. Hämtade barnen. Hem, via Coop för lite komplettering. Rejält trött men fixade mat, poppade musik, åt med alla fina barnen. Maken kom hem lite senare, men vi fick en stunds prat innan jag gick iväg på styrelsemöte. Mötet bra och som vanligt med en del sköna garv. Hem. En timme i soffan med maken. Lite plugg. Sova sött.
Hann dessutom med att starta upp projekt-tröja-till-utmaningen på riktigt, vilket känns jättekul!
Så, nu fredag och en helg som är rejält fullbokad att se fram emot.

"Etiska" funderingar

2012-01-18T22:42:00.002+01:00

Så idag fick jag en sådan där bekräftelse på att magkänslan, intuitionen min, har rätt.
Jag har till och från marinerat på orsak och verkan vad det gäller en person i min omgivning.
Idag, när jag fortsatte på mitt tema kärlek genom att denna gång värdesätta mig själv och mina värderingar så fick jag ett rakt svar tillbaka. Jag hade lagt ut en förfrågan, ganska simpel sådan, fick ett svar som jag reagerade på. Det svaret handlade om något som upprepas, jag har anat ett visst mönster kan man säga. Subtilt.
Istället för att "svälja" (som så många gånger förut) skrev jag istället ner mina reflektioner och tankar kring detta och tryckte iväg. Svaret på det var rakt, ärligt och av mig uppskattat.
Visst var det en bekräftelse på vad jag redan känt in och jag är glad över att det kom så rakt ut. Det är ett förtroende till mig som jag kommer att vårda ömt. Sen satte det igång en del funderande kring ämnet. Både vad gäller mig själv och andra, olika sätt att agera och fungera. Jag kommer att bolla det här med mig själv några gånger till och jag vet inte riktigt än hur det ska lägga sig i mig och hur jag ska agera kring det. Jag försöker helt enkelt tills vidare vara mig själv, kort och gott.

Spinn

2012-01-18T08:36:00.002+01:00

In till omklädningsrummet, letar efter hårsnodd när jag tagit fram och bytt om och allt sådant. Bråkar med snodden som fastnat i en penna som i sin tur fastnat på sniskan i fickan.
In i salen, ställer in cykeln. Tappar lappen. När jag tar upp lappen tappar jag handduken. Det jävlas med mig helt enkelt. Jag börjar bli irro. Trampar, efter att ha bråkat med att få fast ena skon. Det känns tungt.
Calle skrider in. Passet drar igång. Kroppen vaknar, glädjen kommer....
Så skön känsla. Svettas som en galning. Utmanar mig själv. Funderar samtidigt på Utmaningen och ser mig själv klara den första. Diggar musiken. Lyssnar på Calles uppmuntrande ord där framme.
Åker ifrån gymmet lycklig och nöjd! Jag känner mig på igen - äntligen.

Flickan Och Kråkan

2012-01-17T11:00:00.000+01:00

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

(Michael Wiehe)

Förkyld - igen

2012-01-16T22:19:00.000+01:00

Nu har jag varit "begränsad" i en dryg vecka. Med andra ord - förkyld.
Det började med lite halsont, det fortsatte till värk i bihålor, det blev lite hosta och slem i rören. En generell känsla av sjuk, trött, seg, svag.
Samtidigt en längtan
Så jag försöker andra vägar för stunden. Jag visualiserar mig själv gå i mål på halvvasan. Jag visualiserar mig själv träna. Jag visualiserar mig själv på topp.
Så igår kväll började crawlkursen, funkade ok trots förkylning.
Så ikväll, körde ett pass på gymmet, kroppen orkade och höll. Nu kör jag igång igen, äntligen! Nu tänker jag hålla mig frisk minst fram till mars månad.

Prylgalen

2012-01-16T13:20:00.000+01:00

Japp. Jag erkänner! Jag har blivit prylgalen. Så är det...
Jag brinner för min utmaning. I kombination med att jag inser att funktionskläder är en hit och det man behöver behöver man. Ok, vissa saker kanske egentligen är ett mer vill ha, än behöver ha.
Jag trodde för ett tag sen att jag hade det mesta jag faktiskt behöver för att genomföra utmaningen, förutom en våtdräkt till Vansbro. Fast där inser jag att jag behöver vänta lite till för att anpassa den efter kroppen så som den är i form under våren.
Sen blev det ju en del extra saker också. Fast det är så roligt och jag känner mig faktiskt mer motiverad med nya skor, eller nya löparkläder, eller bra grejer kort och gott. Det är kul.
Så, nu har jag blivit något prylgalen och när jag går in för något gör jag det helhjärtat. Minst sagt. Jag ser fram emot att genomföra Utmaningarna, dvs halvklassikern i år, helklassikern nästa år. Sen har jag ett par andra saker som ska genomföras också. Ett triathlon är jag anmäld till och är galet tacksam över att jag även där fått med mig en vän hittills, men hoppas på fler som vill, vågar och kan haka på. Sen har jag en önskan att genomföra ett maraton också, men det är en helt galen idé med tanke på att jag för bara ett år sen avskydde att springa. Nu har jag så sakteliga börjat se tjusningen i det....
Jag hoppas att även Du har utmaningar att ta tag i och se fram emot! Det är motiverande, en morot!

Hur vet man?

2012-01-15T10:00:00.000+01:00

I ett samtal härom dagen kom vi att tala om det där med relationer. Det är, som jag skrivit många gånger förut, alltid intressant med relationer i alla dess former. Jag fick förfrågan av en granne för ett tag sen, hon frågade något i stil med "blir man inte polare med sin PT när man träffas så ofta som ni gör..."
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara på den. Jag vet inte var gränsen går. Det är inte alltid det enklaste med gränsdragning i relationer, i alla fall inte för mig. Jag har förmågan att ofta lirka mig in hos andra i och med att jag är bra på att lyssna samt att jag är nyfiken på personer och vad de brinner för. Jag kan intressera mig för i stort sett vad som helst så länge den andre har intresset och vill berätta om det. Det kan vara allt från händelser till hobbies till ja allt mellan himmel och jord. Jag har haft samtal kring cykling, Gud, döden, sjukdomar, relationer.... Och Så Vidare. Detta berörde vi också i Samtalet härom dagen. Varför känner många ett sådant förtroende för just mig? Bollen tillbaka handlade om att jag inger ett lugn och att jag är en person som lyssnar och reflekterar över saker och ting innan jag kastar ut mig något tillbaka. Jag kan möta personen där denne behöver mötet, på en lämplig nivå helt enkelt. Detta är något jag är väldigt stolt över. Jag känner mig inte säker alla gånger, men oftast blir det bra i slutändan.
Dock, frågan när man blir vänner, när är det? När går en bekantskap eller en strikt professionell relation över till en privat vänskap. Jag är en fegis oftast, jag är rädd att missförstå eller ha fel och tro att det finns mer än vad det egentligen gör. Så tillbaka till relationen med PTn som exempel. Kan en lärare bli vän med sin elev är en annan parallell? Jag har faktiskt blivit vän med en lärare till mig. Om jag marinerar på det tror jag att vi kunde bli så nära vänner för att vi tillsammans började en kurs där vi båda var nybörjare. Vi fick chansen att lära känna varandra på djupet innan jag hamnade som elev för bland annat henne. Vi klarade av att hålla isär vår lärar-elev roll och den privata relationen och hon är en av de människor jag värdesätter högst i min krets idag. Jag vet att det i motsatt roll, som läraren inte är lika enkelt. Kanske är det aldrig det för den som är i "makt"positionen, eller vad man nu ska kalla det.
Så, jag och min PT. Vi har samtal om många olika saker under tiden vi tränar. Jag har visat min sårbarhet för honom och han har tagit emot dem på ett bra sätt. Jag vet att han har förtroende för mig och vi har pratat om känsliga saker. Han vet att han kan lita på att det stannar hos mig. Är det fortfarande en lärare-elev relation då, eller finns det något mer att bygga på? Jag vet var jag står, men inte var han står, tycker eller tänker kring det. Kanske kommer jag aldrig att veta, kanske kommer det visa sig. Jag håller mig öppen och välkomnande. Jag håller mig något avvaktande och låter tiden ha sin gång. Det är inte en enkel fråga och det finns många aspekter kring det att ta hänsyn till och som kommer upp i mina tankar.

Tema kärlek fortsätter

2012-01-14T12:56:00.000+01:00

Jag måste erkänna att mitt tema kärlek för det här året redan har gett mig mer tillbaka än vad jag vågat hoppats på. Jag har marinerat och reflekterat och konstaterat att så är det. Små små saker längs med dagarna som rullat runt har gett mig små guldkorn tillbaka. Mitt år började trögt, det malde en massa gammalt som tydligen skulle tragglas igenom och små beslut skulle tas. Sen startade malandet gå lite lättare och inte lika långsamt och tradigt. Visst har jag kvar mina stunder av tvivel och tunga tankar, men jag tillåter mig själv samtidigt att reflektera över dem och belysa dem i sin helhet så gott jag kan.

I mitt tema kärlek har jag bland annat bjudit in en person jag tidigare varit lite avståndstagande och taggig mot. Skillnaden kom samma tillfälle jag ändrat mig och träffade henne. Det slutade i en oväntad men trevlig kram (apropå tidigare blogg om kramar). Vid ett annat tillfälle och gällande en annan person gick jag förbi min inre något bitska dialog och skickade ut ett par komplimanger, som självklart var ärligt menade. Det ledde till ett kort möte som snarare stärkte än stjälpte men också gjorde att jag tog vissa beslut i mig själv angående hanteringen av den relationen. En tredje händelse på tema kärlek var att jag gav en komplimang till en kvinna i min klass. Hon utstrålade vacker och det sa jag till henne och det togs emot med ett leende.

Har du något tema för ditt 2012?

Konsten att kramas

2012-01-13T12:42:00.001+01:00

I det långa djupa samtalet berördes kramar. Har du tänkt någon gång på hur du kramas? Eller hur andra kramar dig? Hur olika det kan vara, beroende på vem det är, i vilken situation det är och var? Nu tänker jag mig i första hand de kramar som sker när mötet uppstår, när man träffas, inte vid farväl.
För mig finns det många olika sorters kramar. Jag har "kramats", ja just "kramats" med individer som inte kan utan på något vis försöker lite tafatt. Jag vet inte om de egentligen inte vill eller bara känner sig obekväma eller inte kan? Kanske vet de inte hur de ska göra. En sådan kram kan jag, ärligt talat, lika gärna vara utan. Det är lika illa som att skaka en hand som är slapp och lealös.
Sen har vi standardkramen, den jag gör med vissa bekanta och vänner när vi träffas eller bara spontant under tiden vi umgås bara för att det uppstår ett behov. Det är en trevlig kram kort och gott, och inte alls i onödan. Det finns inget vidare djup i den, men oftast ett välbehag.
Därefter kommer den mer intensiva kramen. Den jag tar tillsammans med vännen jag inte träffat på länge, eller som jag bara längtat efter. En ordentligt omfamning och lite längre variant. Det är mysigt och behagligt och givande för båda parter. Det är band emellan som stärks och påminns. Det finns en relation bakom.
Kramen med maken, kärlekskramen. Trygghet och kärlek i utbyte. Avslappning på köpet. Påminner egentligen till stor del den intensiva kramen, fast med ett annat slags djup och en annan slags samhörighet.
Sen har vi en unik kram. Kramen som är en total omfamning. Kramen där jag kan drunkna i den andres famn och vara så liten som jag bara vill vara. Kramen där närvaron av närvaro är djup och talande. Kramen som är trygg, ömsint, ödmjuk. Ett utbyte sker på ett annat plan än vad jag kan beskriva i ord. Har du haft en sådan kram någon gång så vet du precis vad jag talar om.
Känner du igen dig?
Har du kramats något på sistone?

Höstterminen slut! Tackar för det!

2012-01-12T19:51:00.002+01:00

Så var dagens skola avklarad. Två obligatoriska tillfällen. Höstterminen är härmed slut.
Ok, jag har en liten rest, men den är ett nöje att göra. Ok, jag har inte fått svar på hemtentan eftersom jag lämnade in den idag. Men nu tar jag ledigt i hela fyra dagar innan VT drar igång. Vi har första föreläsningarna på tisdags nästa vecka och jag ser fram emot vårens kurser. Hela sex stycken ska vi hinna med. Det blir kul!
Nu är det bara två år kvar tills jag tar min examen och blir socionom. När halva VT gått är jag halvvägs - redan. Här går det undan! Tjooohej!

Dagens summering

2012-01-11T22:34:00.001+01:00

Halva vecka 2 avverkad på det här året. Jag har klarat av att motstå mina laster i en dryg vecka, stundvis riktigt svårt, men än så länge är det jag som har vunnit kampen, inte den där rösten som försöker övertala mig att ge efter för det kroppen "tror" sig vara helt nödvändig att få.

Idag har jag haft förmånen att träffa tre av mina vänner som jag bryr mig om. Två längre stunder, en kortisstund. Det var trevligt, alla bitarna på sitt vis. Det gav mig något. Jag bland annat haft samtal om gamla käpphästar, nya utmaningar, kärleks tanken jag har som tema kring det här året med mera.

Jag har klarat av examinationen och opponeringen senaste kursen Fältstudie, imorgon får vi veta om vårt grupparbete är godkänt eller behöver kompletteras. Jag har precis skrivit klart min hemtentamen i samma ämne och mailat in.

Mina tankar kring resten av veckan då? Jo, jag ser fram emot att avverka höstterminens sista två föreläsningstillfällen imorgon, för att sedan ha fredagen och måndagen helt fri. På fredag vill jag träna (helst rullskidor som är prio just nu) och sen ta sällskap av en av mina trevliga grannar för hämtning och kanske lite lek med småpojkarna. Till helgen har vi inte så mycket planer, vilket känns rätt skönt. Vi är rätt slitna alla tre som är kvar här hemma. Vi lär behöva lite lugn och ro. Jag börjar en kurs i crawl på söndagskvällen vilket kan bli intressant ur många synpunkter, men mer om det sen.

Nu är det tack och godnatt!
Kram på er!

De som sprider glädje

2012-01-10T11:27:00.001+01:00

Jag är så glad över människor runt omkring som har förmågan att ge lite extra, omtanke som inte förväntas utan som bara kommer spontant. Jag tycker att jag har den förmågan att ge till andra, skicka en omtanke och några ord för att visa att jag bryr mig. Jag hoppas att de som tar emot det upplever det som äkta, för det ÄR äkta. Jag har inte förmågan att ge omtanke om den inte är menad från hjärtat.

Jag är lite insnöad på min träning just nu och jag funderar ganska mycket kring att förbereda mig både fysiskt och mentalt och då ger det mig en extra kick. Jag har haft turen att den senaste tiden fått två fina infall på den fronten. Först fick jag mek av min cykel när jag var på jobbet senast. Fina Mange ställde sig och mekade med min stänkskärm som tog i hjulet, trixade och fixade till det så den funkar friktionsfritt. Plus att han pumpade däcken, som verkligen var luftbrist i.
För det andra fick jag en förfrågan om jag vill låna bättre rullskidor, då jag på träningssajten kommenterat att jag var så förbannad på att mina rullskidor saknar rull (känns det som iaf, man ska väl inte behöva staka sig ner för backarna, eller). Så kom frågan från Robban på jobbet, om jag ville låna hans den här vintern då hans fokus ligger på maraton. Mina bindningar passar inte dock, men hittar Robban ett par pjäxor på vinden som passar mig så lånar jag dem. Gissa om jag hoppas!!

Sådana här oväntade guldkorn är fantastiska. Både att ge och att få.
Jag minns ett som jag gett nu när jag skriver denna blogg. Jag gav ett rött litet stenhjärta till en kvinna på makens arbetsplats. Jag har bara träffat henne ett fåtal gånger men jag hjärtar henne i själen. Så maken fick ta med det röda hjärtat till henne från mig och hon blev så glad. Det hade kommit till henne i precis rätt tillfälle, när livet kändes trist i övrigt. Så nu ligger det där på hennes skrivbord och sprider bra energier.

Har du någon du kan ge ett guldkorn?

Kärlek

2012-01-08T23:21:00.000+01:00

Idag är det söndag, eller ja, nu är det inte så långt kvar på denna söndag, den 8 januari 2012. Det känns ovant att både säga och skriva 2012 än så länge, jag kommer på mig själv med att då och då tänka "nästa år", fast det är redan nästa år här och nu.
Imorgon måndag kör då vardagen igång på riktigt. Jag kommer att ha min sista vecka på höstterminen (ja det är så på Stockholms Universitet, att höstterminen slutar i mitten av januari och vårterminen börjar direkt efter) vilket innebär en examination på grupparbete, en opponering på en rapport samt en individuell hemtenta. Lillen börjar på dagis igen imorgon. Tjejerna börjar skolan på schema direkt imorgon bitti. Maken börjar arbeta igen - fast för hans del ett stort varmt grattis då han påbörjar en ny del på arbetslivet som han sett fram emot och önskat. Alltså, hämtningar & lämningar, barnens aktiviteter drar igång. Själv har jag inte riktigt hunnit marinera på det hela än, det är bara att hoppa. Det finns väl både för- och nackdelar men jag tänker inte grotta ner mig i det mer utan ta det som det kommer.
Min första vecka som snäppet mer hälsosam har flutit på bra också, visst har jag varit galet sugen några gånger men jag har klarat av att hålla mig i schack ändå. Tack och lov är maken på samma bana, så vi hjälps åt. Han är riktigt riktigt bra min man, det har jag konstaterat extra många gånger senaste tiden.

Idag började vårens utvecklingscirkel också. Där var budskapet klart. Vi fick i meditationen be om ett kuvert med ett ord för det nya året. Först och främst bad jag om energipåfyllning samt att mina mindre starka fysiska delar i kroppen ska få läka. Så kom ordet kärlek.
Jag tänker mig att kärlek här representerar många sidor. Kärlek till mig själv, att tro på mig och den jag är och mina åsikter. Kärlek att sprida till min familj och mina vänner som jag bryr mig mycket om. Men även att se på omvärlden med kärlek, att våga tänka lite extra och ta till vara på de bra sidor andra människor omkring mig ha. Att både sprida och ta emot kärlek med ett öppet sinne.

Min framtida arbetsroll

2012-01-08T11:00:00.000+01:00

Då och då får jag små pusselbitar till mitt blivande arbete, eller arbetssätt. Jag har mycket att se fram emot och jag vet att det kommer att bli en utmaning men också väldigt givande för mig som person.
Än så länge är det mest subtila hintar, men även små saker som jag upptäcker under utbildningen som jag tar åt mig och jag har fler utbildningar som väntar när jag väl är igång och arbetar. Den framtidsplanen sträcker sig faktiskt ett antal år framåt och jag vet att jag kommer att lära mig massor både om mig själv och om andra.

Rock science - till alla äka rockers

2012-01-07T10:00:00.000+01:00

Maken min fick ett brädspel i julklapp i år, en otippad klapp. Jag råkade höra reklam för spelet då radiostationen Bandit hade besök av utvecklarna av spelet. Jag förhandsbokade det så det kom hem i lådan i mitten av december. Detta är nu spelat två gånger hittills och jag rekommenderar det varmt till alla rockers där ute. Det är riktigt kul och jag gillar att det är uppdelat på olika kunskapsnivåer kallat "poster, fan, scientist" och du väljer själv. Min favoritgren är när man ska nynna och gesta fram en låt på kortet och de andra ska säga vilken låt det är. Bästa minnena hittills på den var Lin när jag tog hennes "beautiful people" samt min egen urkassa variant av "gimme all your lovin'" där jag bara kunde just den raden och ingen fattade någonting innan jag gestikulerade fram ett långt skägg. Så, enjoy!

Tokiga pappsen

2012-01-06T21:10:00.005+01:00

Igår var vi hos mor & far och åt middag. Det är alltid trevligt. Tid att prata och ha mysigt. Värt att ta till vara på helt enkelt. Vi var där nästan hela familjen, Sara skulle sova hos en kompis så vi lämnade henne på vägen. Mor & Far är alltid lika goa. Jag är glad och tacksam över det. Vi gav pappa en lite rolig julklapp i år, tack vare maken som råkade springa på idén. Min far är förtjust i whisky och han fick en flaska med personlig etikett. Se bilden. På etiketten på baksidan står det dessutom "Crafted in Uttersjöbäcken" samt en personlig hälsning från oss i familjen.
Dessutom passade pappsen på att pröva min fina hatt, fast ska jag vara ärlig passade den mamsen snäppet bättre. :)

Glad

2012-01-04T08:41:00.000+01:00

Jag säger ju att jag har bästa PTn ever!

Highlights från nyårshelgen

2012-01-03T17:17:00.000+01:00

Vi tillbringade vår nyårshelg i Oslo och här kommer det bästa med helgen som var

tillfälle att träffa finaste Pyret, som jag dessutom ska genomföra utmaningar med de närmaste åren
galna 2½ åringar som röjde runt som en hel kamelhjord
galet god mat & dryck
vacker natur - de vackra fjällen omkring och den härliga luften samt kylan som bet mig i näsan
att få pröva på en norsk julrätt pinnekött (supersaltat och torkat får som tillagas genom att kokas länge, i en kastrull med björkkvistar i botten)
att få mina skidor besiktade av en kunnig en - samt rensade med vallaväck och smorda med glid
att se glädjen hos Lelle som åkte rutschkana och hoppade studsmatta utomhus strax efter midnatt
att få dela ännu en nyårsafton med min käre make

Jag hoppas att även du fått några höjdpunkter på din nyårshelg, vad du än har haft för dig.

Cirkeln fortsätter

2011-12-31T11:24:00.003+01:00

Tänkte att det kanske är lite trevligare att avsluta årets bloggande med ett inlägg som heter något annat än mitt förra. Idag är alltså den sista dagen på året 2011. När jag funderar på året som gått är det väl främst studier som varit på schemat och tagit upp en hel del tid. Familjen och vännerna har haft hög prio, inklusive en del nitar och även nyfunna relationer. Jag har påbörjat ett nytt jobb, oväntat att det skulle bli just det, men väldigt spännande och givande och många trevliga människor i samband med det. Nu släpper vi det gamla och ger oss in i ett nytt år med ett leende på läpparna och siktet inställt på välmående och inspiration och utmaningar på en lämplig nivå.
Vi fortsätter vår nystartade tradition från förra året och firar tillsammans med familjen N. Detta år hos dem, så jag sitter med förmiddagssolen strålande på fjällen omkring och njuter av det vackra landskapet. Gott slut, Gott nytt - ännu en cirkel sluts och börjar om...

Bitterfittan

2011-12-27T23:49:00.001+01:00

Jorå. Idag fick hon ta plats ett tag, bitterfittan. Ursäkta det något hårda ordet, men det var precis så det kändes. Hon kom farandes, tog plats och la en rejäl omgång spya.
En stund då jag kände mig extremt trängd och kvävd i mitt hus, en stund då vårt hus kändes sådär galet litet. Var jag än vände mig fann jag ingen stund, ingen plats, att få vara ensam och att fylla på med energi. Ladda. Bara få vara en liten stund utan barn, oväsen, hets.
Våra barn är fantastiska på alla sätt och vis - men det tar inte bort faktum att det blir lite för mycket av det goda ibland. Fem dagar på raken, hemma på heltid hela familjen, det är krävande. Det blir stunder av "jag har inget att göra" trots-att-jag-fick-en-hög-med-klappar-de-senaste-24-timmarna eller bara att volymen är så galet hög att jag bara vill slita mitt hår eftersom jag redan bett sjuttioelva gånger att sänka volymen, för ingen är hörselskadad i vår familj (än).
Dessutom en smärre barnkonflikt igår, som skred utanför vår familjs gränser. Det vill säga, andra människor la sig i utan att ens veta vad det handlade om utan bara antog sig veta ditten och datten. Tyvärr inget ovanligt och föga förvånande - men dock irriterande samt frustrerande.
Så, bitterfittan kom fram, la ett par rejäla omgångar spyor på olika håll så är vi tillbaka på banan igen och ler!

Julen 2011

2011-12-26T09:33:00.002+01:00

Vilka juldagar! Jag har känt mig lycklig den här julen, lite upp och ner precis innan av olika anledningar, men så bara ett härligt flyt genom dagen före dopparedagen, julafton och juldagen.

På julafton blev vi klara precis till kl 13, som vi hade tänkt oss. Mor & Far kom som de skulle, med färdtjänsten mellan tolv och halv ett.
Vi åt en hög med gott till julbord. Det mesta hemgjort - såklart. Vi hade tre sorters sill, kokt potatis, gräddfil, gräslök, rödlök, gravad lax, gravlaxsås a la Jamie Oliver, kalkonskinka, prinskorvar, julkorv, juliga köttbullar med must, brunkål, rödbetssallad, julknäcke, vörtbröd, gräddost, cheddarost, julmust, öl, snaps. Vi började dagen med risgrynsgröt skall också påpekas.
Glada och mätta, lite Kalle och sen julklappsöppning och efterrättsbordet. Endast hembakat. Mintkyssar, pepparkakor, mandelmusslor med grädde och bär, pepparkakspaj med kanelchokladfyllning, kanelstjärnor, saffransskorpor, brända mandlar, limekolor och polkaknäck.
Behöver jag skriva att vi blev rejält mätta?
Mor & Far åkte hem vid sex. Det var lagom länge tycker jag, skönt för dem att komma till oss och få allt serverat, fast de har bidragit ekonomiskt, vilket är oerhört tacksamt.
En lugn kväll, lite tv, vin, mys.

Juldagen gick mer i lugn och familjens tecken. Jag jobbade fram till 14. Det var jag inte beredd på på grund av något missförstånd i kommunikationen, men det ordnade sig till allas bästa. Jag är glad att jag var där, det var mysigt.
Kom hem vid halv tre ungefär. Sen hade vi familjemys. Vi spelade Ubongo, ett sällskapsspel vi fick i julklapp av svärföräldrarna. Det var riktigt roligt och det funkade för alla, trots åldersspann. Ok, Leo var inte med, men oss övriga. Sen gick vi vidare till att titta på två filmer med jultema. Grinchen - Julen är stulen samt A Christmas Carol (Charles Dickens).

Nu ligger Annandagen framför oss. Jag ska strax ge mig ut i spåret med grannen. Jag ska passa på att inviga några av mina julklappar. iPhone hållare, nya lurar som är svettåliga samt en träningströja. Barnen, alla utom lilleman, ska åka upp till centrum och gå på bio. De ska se Alvin & gänget 3. Jag, maken och Leo ska åka en sväng till XL-sport när jag sprungit färdigt. Kompletteringshandla lite på coop också. Sen väntar vi Lin hit till kvällen, så myset fortsätter....

God fortsättning önskar jag Dig!

Nä nu jä*lar

2011-12-21T14:21:00.001+01:00

Igår kväll kom en liten gnista igång, den småglödde till Och den har återkommit så smått under dagen idag. Nu gäller det att hålla liv i det.... Ge mer
Egentligen startade nog en liten jävel vakna till liv (igen) i måndags. Jag böt av maken på gymmet, mötte en granne som också kör med samma PT som jag. Hennes uppenbarelse och inställning påverkade mig.
Så igår, sitter på samfällighetens styrelsemöten, eller egentligen efter mötet under middagen vi alltid har efteråt. Så säger D att han minsann också har kort på World Class nu för tiden och han kör minsann tre spinningpass i veckan....
Men va i h-vete, kan de så kan väl jag! Satan i gatan!
Som extra bonusknuff fick jag höra skidglädjen från norskan, så gött! Jiiiihaaaaaa! På't igen bah!

Den sociala masken

2011-12-20T16:38:00.001+01:00

På med smilet, den sociala masken. Möjligen och troligen en del av kameleonten som kliver fram.

Le. Lyssna intresserat. Säga något trevligt och gärna vettigt tillbaka. Vara glad, uppmuntrande och tillmötesgående.

Vara vuxen och mogen och inte tillåta sig själv att sjunka till en lägre nivå. Utan att för den delen sätta sig på höga hästar.

Säga att allting är så bra så, tjohej klackarna i taket, klämcheck.

Insidan som emellanåt bara vill skrika, sparka och slåss.
Väl hemkommen vomiteras den äkta känslan och tanken ut. Lättnaden att bara få vara sig själv, som man känner sig. Sätta ord på det som egentligen upplevdes. Trygghet.

Vem bryr sig egentligen? Finns det någon mening att lätta hjärtat? Vad händer om man inte är ärlig mot sig själv? Och för den delen hur ser man sig själv opartiskt och objektivt?

Stilla söndag

2011-12-18T22:40:00.001+01:00

Första snön har kommit, äntligen. Inte för att det är minusgrader och att den får ligga kvar som det ser ut nu, men det har i alla fall äntligen snöat ordentligt en dag. Ljuvligt!
Jag längtar snö på riktigt, jag har ett behov av att träna längdskidor så jag klarar att ta mig runt 45 km på alltför kort tid.

Denna vecka har varit hektisk. Fyra av vardagarna var avsatt för DS och fältstudien, fast jag var hemma sjuk en av dagarna. Ätit pencillin till och med lördag morgon. Använt helgen till att vila, sova ut och försöka samla ihop energi. Jag har lyssnat på min egen kropp och stannat hemma både från skolan i fredags och jobbet i lördags. Det behövdes.

Imorgon börjar en ny vecka. Näst sista på året. Jag tänker mig att det ska bli en stark och träningsrik vecka. Träningsmotivationen lyser fortfarande med sin frånvaro och jag saknar den, men lyckas inte nå den. Jag är i behov av träningen, har självfallet inte tränat under antibiotikaperioden, vilket innebär att det är en hel vecka sen sist. Jag hoppas på en nystart imorgon, har bokat mig på pass. Minst tre gånger per vecka gäller nu framöver.

Förutom fokus på träning väntar förstås julen i veckan. Det ska bakas, lagas mat, slå in de sista klapparna, klä granen, tändas en massa ljus och ha en massa mys! Förutom styrelsemöte och tre dagars studier. Slut på vilat, fullt ös framåt!!!

Förunderlig dag

2011-12-15T08:17:00.000+01:00

Igår var det onsdag. Veckans mitt. En underlig och lite udda dag på någe vis.
Först och främst, jag går på pencillin. En femdagars dubbelkur. Det var evigheter sen jag åt antibiotika och jag gillar det inte alls. Dock nödvändigt denna gång. Det innebär att min mage är helt förstörd. Det bor ett monster i min mage just nu, som morrar och lever runt. Jag känner mig än så länge inte direkt piggare heller, snarare allmänt sänkt i energi och glädje. Två dygns behandling kvar. Hoppas på att få tillbaka kraften sen.

Fältstudien på DS fortgår samtidigt. Hos kuratorerna på hjärtkliniken. Bara det i sig väcker många tankar och funderingar i mig. Vill jag arbeta som kurator? På ett sjukhus? Jag ser och upplever deras samarbete med all medicininriktad personal. Många olika typer av människor och beteenden. Samtidigt som patienterna på dessa kliniker är svårt sjuka, somliga nära döden Vilket i sin tur leder till funderingar på döden, på min far & mor, på vänner som förlorat någon närstående, på vänner med sjuka närstående. Det väcker tankar på att ha en sjuk kropp, hur viktigt det är eller inte är att till varje pris rädda liv. Var går gränsen?
Jag funderar på bemötande, på alla olika plan. På vad jag själv sänder ut. På vad jag vill ge mina medmänniskor. Hur mycket orkar jag? Hur mycket är jag villig att ge? Vad önskar jag tillbaka i den bästa av världar? Vad är rimligt?

Förutom detta, tidiga mornar för att hinna få tjejerna till skolan och därefter ta mig kommunalt till DS. De är slitna efter den här veckan. Jag är sliten. Jag älskar dem innerligt mycket.Min kärlek till dem är enorm. Imorse kändes bilen så tom efter lämning.
Igår var vi tre på Lovisas avslutning på scouterna. Stolt mamma applåderade när hon fick ta emot sina märken hon tagit under terminen. vi tog bussen dit och hem i sällskap med grannen och hans två små.

Jag funderade också mycket på relationer och förmågan att läsa av andra människor. Jag har konstaterat att jag har svårt att känna förtroende för dem jag inte kan läsa av, speciellt i privata relationer som jag grundar på ömsesidig dialog. Känslan av att inte känna sig förstådd eller inte känna gemenskap finns där. Osäkerheten.

Jag har knappt sett min lilla kille på hela veckan. Hämtning och lämning är löst av pappan och syskon. Min tid och ork har inte funnits. Jag längtar honom, han fattas mig. Den lilla energiplutten. Kristallbarnet.

Så avslutar vi min förunderliga dag med en konflikt. En konflikt som triggar många delar. Delar av min barndom, delar av min före detta relation, delar av nuvarande relation. Jag blir arg men framför allt innerligt trött, besviken och djupt ledsen. Inte en ursäkt, inte ett förlåt, ingen insikt..... Bara att bita ihop, ligga sömnlös tills tröttheten tog över, börja en ny dag idag.

Scrubs

2011-12-09T22:51:00.001+01:00

Idag har jag och mina två klassisar varit vår första dag på fältstudien. Vi ska tillbringa fem dagar på Danderyds Sjukhus. Där ska vi hänga med ett kurator-team och se hur de jobbar. Först tänkte jag att det var knasigt att börja en fredag och sen ha måndag-torsdag veckan efter, men nu ikväll inser jag att det var rätt bra. Det var många intryck idag, då vi var där mellan åtta och tre ungefär. Det känns bra att ha två dagar att hinna landa och fundera över vad vi vill lägga upp vårt uppsatsskrivande kring.
Jag tycker att de två kuratorer vi träffade idag var trevliga och tillmötesgående och dessutom med humor. En rolig tvist för dagen var att vi fick gå till klädbytesförrådet och plocka ut kläder, scrubs. Detta för att det krävs att vi är ombytta på avdelningarna, för patienternas skull. Så snygga vi blev. Jag trivdes bra i mina kläder, de var riktigt sköna. Byxa och blus. Som bonus också en rock var, med små namnskyltar på bröstfickan. Vem vet, kanske en framtida roll för lilla mig.....

Hade tänkt...

2011-12-06T18:00:00.001+01:00

att skriva en blogg här om min förundran över hur en del människor tänker.
Alltså, de som i mina ögon tänker lite annorlunda, i sin box. Det finns några exempel från rätt nära i tiden, på människor som enligt mig inte varit helt schyssta.
Jag tror (och önskar) att de hade tänkt sig in i hur dennes vän/anhörig skulle känna i en omvänd situation. Känns det "fel" eller obra, gör det inte. Jag har själv gjort den niten, mer än en gång. Det är inte roligt vare sig för mig eller för min vän/anhörig.
Må hända har jag varit blåögd och naiv på ett sätt, men nu verkar jag vara det på ett annat. Jag vill tro det bästa om människor och jag kan absolut ge en andra chans. Kanske till och med fler. Om det sker en förändring.....
Så jag går inte in i det mer nu, jag släpper det här och nu. Jag håller i min energier och låter de andra hålla på med sitt..... Kommer det en konfrontation, kommer ämnet på tal, då backar jag inte. Fram tills dess.....

Tjuvarnas jul

2011-12-04T22:31:00.001+01:00

Idag, andra advent, har jag tittat ikapp på julkalendern.
Jag brukar försöka se den varje år, tillsammans med barnen. Jag vill hänga med liksom. Dessutom är jag barnsligt förtjust i jul, i perioder. I år är ett sådant år då jag verkligen längtar till jul. Vi har redan börjat planera vad vi ska ha på vårt julbord, vad som ska inhandlas, vad jag vill baka. Mor och far har bokat färdtjänsten och tillbringar sisådär sex timmar med oss. Åh vad jag ser fram emot julafton.
Julklappar är redan på inhandling och jag har kommit en bit på vägen redan.
Så, idag var det dags, att spana in årets kalender, Tjuvarnas Jul. Jag gillar den skarpt. Jag kommer att följa den resten av nedräkningen. Lycka!
Så, nu låter vi de tända ljusen brinna här hemma och myser en stund till innan vi kryper i säng, maken och jag. Med en längtan efter de andra godingarna, som snart kommer tillbaka till oss....

Hur känner du?

2011-12-03T17:31:00.001+01:00

Hur känner du? frågade jag.
Ett scenario hade utspelat sig, något som jag kände att jag gick igång på. Det retade mig, störde mig, irriterade mig. Speciellt om jag satte det i relation till om det hade varit jag i en liknande situation. Ok, tänkte jag. Jag tänker utanför boxen. Att jag känner såhär behöver inte betyda att den jag pratar med känner på samma sätt. Därav frågan, hur känner du? Påverkar det dig? Vad tycker du? Svaret kom, men inte på nivån "hur jag känner" utan mer utifrån andra aspekter. Jag kontrade: det är inte hur DU känner, det är svar på annat. Hur känner du? Bryr du dig? Hur upplever du den här situationen på insidan?
Svaret kom. Inte lika laddat som jag upplever det, men ett ärligt svar hur det känns....... Så, nu ler jag åt det patetiska i situationen och släpper det. För stunden iaf.....

morgonstund

2011-12-03T07:46:00.001+01:00

Jag har precis satt mig vid bordet på jobbet. Det är fortfarande alldeles lugnt i huset, mörkret dröjer sig kvar ute, även om det börjar ljusna i horistonten. Adventsstjärnorna och stakarna är tända. Jag har gjort i ordning min frukost och tänt ett par levande ljus. En stunds egen njutning, ungefär en kvart har jag, innan dagen drar igång på riktigt samt att nästa personal kommer. Jag sov ganska bra här i natt, bästa natten hittills tror jag. Tacksam för det. Nu passar jag på att landa i mig själv en stund..... På återseende.

1 december, eller?

2011-12-01T10:00:00.000+01:00

...ur led är tiden.... kommenterade J mitt foto på FB. Vad annat kan jag än att hålla med. Det här är foton på vår trädgård.

toalettgolvet

2011-11-30T14:44:00.001+01:00

Jag övervägde allvarligt att ta en kudde, en filt och lägga mig på toalettgolvet. Det enda stället som det är riktigt varmt på här hemma för stunden.
Jag fryser nå förbaskat. Fossingarna är svala trots fårskinnstofflor. Händerna är som isklumpar (överväger att använda tunna bomullshandskar som jag hade på jobbet ibland). Jag fryser från insidan och ut. Huvaligen. Detta vädret till trots. Det är sista november idag och det är fortfarande rätt många plusgrader, snön har inte visat en flinga här än. Luften är rå, fuktig och det blåser en del.
Jag försöker värma mig med te, för att tina upp och om en knapp halvtimme ta mig ut till bilen för att åka och hämta tjejerna.
Burr!

Omtanke

2011-11-30T04:00:00.000+01:00

Omtänksamhet är en egenskap jag tycker om.
Jag har mängder av omtänksamhet, så länge jag själv har energi och mår bra. Jag tycker om att dela med mig av omtänksamhet, jag tänker att jag skulle bli glad i en liknande situation. Väntad eller oväntad omtänksamhet. Jag tänker mig att jag ger utan att det självklart ska komma någon feedback tillbaka, att jag ger för att jag vill det. Inte för att stärka mitt eget ego. Mitt ego är inte lika stort och utrymmeskrävande som andra i min omgivning. Alla är vi olika. Däremot har jag då och då förväntningar av annat slag som inte bli uppfyllda, som jag är medveten om och arbetar på.
Igår gav jag till exempel omtänksamhet till tre kvinnor. En som skulle på en ultraljudsundersökning vilken väckte ångest och oro. En som fått besked att hennes pappa har cancer. En som tycker (arbets)livet är skit och behövde lite uppmuntran.
Det är glädje att göra sina medmänniskor glada. Har du gjort det nyligen? Det är så lätt. Ett samtal, ett mail, ett SMS kan vara det lilla som stärker den andres dag.

Vårt hus - Be och du ska få?

2011-11-29T00:00:00.000+01:00

För ett tag sen skrev jag en blogg om att jag är redo att lämna det här huset nu. Innan har jag inte varit det helhjärtat, men nu är jag det. Längtan och behovet av sovrum med en dörr att stänga är stark.
Vi var på en visning för ett tag sen, kanonhus men felplacerat. Nämnde det för vår före detta granne, vars hus skulle passa oss perfekt. Det ligger ett identiskt precis bredvid och jag sa att det tar vi när det är till salu. Hon nämnde att de som bor i huset börjar bli till åren, så det är mycket möjligt. Troligen om några år.
Nu är huset ute till försäljning. NU! Jag har bett om att det ska bli "ledigt". Jag har också bett om att det ska bli vårt. Frågan är bara hur jag ska be för att få tillräckligt med pengar till oss, så vi kan köpa huset. 4 miljoner behövs inom en vecka! På torsdag går vi på visningen, jag maken & Leo. På torsdag ska vi hälsa på i vårt blivande hus och se hur vi ska inreda när vi får flytta in. Jag längtar!!!

Funderingar

2011-11-28T10:00:00.000+01:00

Fnul på kvällskvisten.
Jag har känt mig lite låg stundvis senaste dygnet. Jag har några tankar kring varför. Biologiskt sett så är det ägglossningsdags, vilket påverkar mig har jag förstått. Förut har jag inte dragit paralleller till ägglossningen, bara kopplingar till blödningen. Kanske har jag blivit känsligare för hormoner, eller mer självmedveten. I vilket fall, det påverkar. Jag märker det på träningen, det är inte roligt på samma sätt som det brukar. Jag kommer inte iväg lika ofta som jag önskar.
Vädermässigt har vi då november månad. En väldigt mild sådan, upp till närmare tio grader vissa dagar. Inte en flinga snö har landat i trädgården. Mörkt, rått, regnigt och grått.
Ovanpå det lägger vi fem dagar fullspäckade. Det var länge sen jag var så stressad. Många saker små som skulle planeras, genomföras, kommas ihåg, klaffa, råddas och så vidare. Förutom grupparbetet på skolan som ger mig ett konstant dåligt samvete samt prestationsångest.
En fråga som malt inom mig några gånger längs med detta är: "vad är meningen med det här?" Jag brukar inte fråga mig själv det, jag brukar se meningen. Visst, jag kan väl göra det nu med men inte lika ljust, klart och upplyftande som vanligt och det stör mig!

Första advent

2011-11-27T22:29:00.001+01:00

Äntligen, myset har inträtt i huset. Eller rättare sagt bonusmyset. En sak saknas, det är lamporna utomhus, men stakar och stjärnor i övrigt är på plats. Första adventsljuset har tänts både vid frukost och middag. Lycka för en kräftkräfta som mig! Familjen samlad, glögg & pepparkakor serverat.

Kreativitet

2011-11-27T22:21:00.001+01:00

I lördags var vi bortbjudna på middag. Hela stora familjen minus Sara för hon hade pjamasparty tillsammans med bästa vännen.
Som alltid när jag kommer hem till P&M slås jag av att det är så mysigt hos dem. Det är varmt och välkomnande. Bara att det står vardagslyx på väggen i vardagsrummet! Smakfullt inrett med varma färger. Genomtänkt. P har en fantastisk kreativ ådra som aldrig sinar! Imponerande.
Barnen gillar dem skarpt, de fick dessutom möjlighet att få sina namn utskrivna på specialvinyl som kan sättas upp och tas ner från väggar utan märken. Leo röjde runt, han fick dessutom en lekkompis då ett annat par med sina två små också närvarade. V är ett år äldre än Lelle och de hade riktigt kul ihop.
Det blev en skön lördagskväll på fjärde hetsdagen.
Extra bonus är de vackra band jag ser mellan P&M.

Stress

2011-11-24T12:34:00.001+01:00

Stressen slog till igår.
Jag hade en lugn och bra förmiddag fram till lunch. Sen åkte jag iväg hemifrån och stressen slog till. Jag oroade mig för att komma för sent (bland det värsta jag vet). Mitt möte var bra och stärkte mig, men sen slog stressen till igen. Jag har inte marinerat på vad som hände egentligen, men det slog slint helt enkelt. Mängder av saker som behöver klaffa och råddas och fixas och så kommer det vara i ett fram till söndag. Jag kan erkänna att jag längtar till söndag vid halv fem. Då ska jag bara vara hela kvällen. Äta middag. Dricka rött. Varva ner.
Fram tills dess, försöka leva i nuet och parera längs vägen.

Årets julkrans

2011-11-23T22:06:00.001+01:00

Ikväll har jag och vackra Gunilla, för tredje året i rad på vår nyskapade tradition, gjort årets dörrkrans.
Det är så härlig stämning på Blomsterpinglan och kreativiteten flödar. Ett sant nöje!

Inte direkt en lugn, men effektiv, söndag

2011-11-20T22:40:00.000+01:00

Idag har jag rensat!
Maken bytte till vinterdäck på bilen, samt lastade den med allt skräp som ska till tippen. Bilen (och då har vi en ganska stor bil) blev rätt full kan man säga.
Jag satte fart med att rensa barnrum. Jag höll på mellan halv elva och halv sex ungefär. Med paus för lite lunch och assistans vid packning av bil. Tre av fyra barnrum rensade. Tre plastsäckar fulla av skräp, plus en plastkasse. Så fräscht i rummen nu och så skönt att ha detta gjort. :)
Leo har en lekhörna på mellanplanet. Han gillar den!
Jag fortsatte sen ett par timmar till med att plocka i övriga huset samt vika tvättberget (sisådär fem maskiners tvätt) så städningen blir bra imorgon måndag. Frågan är om jag får in de tre säckarna i bilen, men det ska nog gå på något vis.
Jag kommer att sova som en stock inatt!

10 dagar ur mitt liv - Mail till en PT (undvika socker i 10 dagar)

2011-11-18T07:14:00.000+01:00

"Enjoy!

(Ja, jag är en skrivare, måste skriiiiiiva, så nu får du faktiskt bara inta galgen och läsa......)

Dag1- tisdag 8 november
Fick peppmailssvar på dagen, i skolan. Kan inte annat än le och haka på. Storhandlar på väg hem. Pepparkakorna skriker ääääät oss, köööp oss. Nej, NEJ. Neeeeeeeej. Muttrar över att godis alltid måste vara vid kassorna. Hemma. Packar upp. JÄVLAR, kexchoklad i kylen. (Varför åt jag inte den igår?????). Vägrar slänga. Får ge dem till barnen på lördag. Går ut och springer istället.

Dag2 – onsdag 9 november
Kul. Sovit dåligt hela natten. Halsont. = Soft lugn dag idag. Kexchokladen och pepparkakorna har pockat med sin närvaro men jag har än så länge vunnit kampen.... Rätt sugen då och då kan jag lova. Fasar lite inför helgen, med gäster både fredag och lördag..... Var stark pluttan, var stark. I Can Do It!!!! Efter att grannen var på te anföll till och med den 70% chokladen och hoppade på mig när jag öppnade kylen. Som tur var hade jag inte tappat hakan.... Skapar en fruktsallad för att inte krevera.

Dag3 – torsdag 10 november
Jorå. Hängig och sjuk. Fast ändå glad. Åker till skolan för PF och tycker att det känns rätt fint. Tema kärlek på lektionen. Nice. Men..... så kommer fikat helt oväntat. Kärleksmums (one of my favourites) & cookies. Jag säger nej tack. Faktiskt. Inte nog med det, alla mumsandes runt omkring (typ 30 pers), sen på grupparbetet tas cookies med. Jag är ståndaktig och stolt. (Men de där kärleksmumsen kommer jag att drömma om inatt). Fruktsallad intas som kompensation. Sugen på gottis? Ja. Fast känner mig ärligt talat “renare” i kroppen redan.

Dag4 – fredag 11 november
Hjäääälp! Helgen är här. Vaknar upp hängig, fortf. Så sugen på att träna men vet inte om jag vågar. Hjärtmuskelinflammation står inte på min vill-lista. Är för hängig. Sover hela fm. Vaknar m känning = sötsugen. Kroppens naturliga reaktion för att överleva. Äter mat. Känner mig begränsad. Vill bli frisk – NYSS. Ut med maken på kvällen. KÖTT till middag. Mums. Hemma. Klarar av att neka chips & ostbollar när vi kommer hem. Grymt bra!

Dag5 – lördag 12 november
En segerdag. Så jävla sugen på gott ett tag, men klarat mig från att smaka på en mängd gottis som gästerna hade med sig, samt låta bli chips. Svåraste dagen hittills faktiskt. Fast jäkligt nöjd att den är över med seger till mig.

Dag6 – söndag 13 november
Idag är fasiken den värsta dagen hittills. Jag hade fel igår. Idag har det varit godis överallt. I en skål i vardagsrummet, rester från kvällen innan. Lakritsen & chokladen SKREK på mig. Tog ingen!!! Fast handen och tanken styrde ditåt några gånger, nästan på rutin, eller omedvetet. Till mor & far på kvällen, både godis & snacks framme... Hårt. Dessutom kladdkaka till efterrätt. Nej tack sa jag och log, medan maken förklarade för sin svärmor anledningen till mitt nej. Har jag varit sugen idag? Svar JA. Da. Yes. Oui. Si. Kyllä.

Dag7 – måndag 14 november
Jaha redan dag 7. Jag erkänner att det känns renare i kroppen när jag scannar av. Det är skönt. Godis är egentligen bara skit. Tänk om det kunde fortsätta kännas så typ ett år till eller så! Eller varför inte hela livet när jag ändå är i farten.... Kommer på vid 22 på kvällen att jag inte varit sugen eller frestad en endaste gång idag. Vilken toppendag!!! Är det förkylningen eller?

Dag8 – tisdag 15 november
Jaaaaahaaaa... så glömde jag vad jag precis tänkte skriva om denna dagen. Just det. Galet träningssugen. Snoret börjar anta en viss färg, dvs inte genomskinligt längre. SEGER! Imorgon ska jag “smygträna”. Försiktigt. Känna efter att det känns ok. Så jävla länge sen sist, jag har abstinens! Råkade upptäcka lakritsen när vi möblerade om, känns rätt ok, inte så sugen på att ta en bit. Inte av den sorten iaf. Diskuterade socker-intag/beroende på skolan. Stolt. I Can Do It. Sickan har en plan.

Dag9 – onsdag 16 november
Sugen ett tag, typ på kvällskvisten (oftast tuffast då), men det gick över efter en inre dialog med me, myself & I. Tränat på dagen, grymt jäkla askönt. Lågt blodsocker = godissug, snacka om att hjärnan är smart.

Dag10 – torsdag 17 november
En riktig toppendag generellt. Klarade 8-12 seriös, sen flippade jag. Too much serious school. Överlevde klasskamratens chokladtuggandedräkt (fast jag hade god lust att hångla upp henne ett tag där). PT-pass, tacksam och lycklig över att vara på väg att bli frisk igen. Inget sug på kvällen!

Jag Klarade Det. Nu ska jag göra mitt bästa att hålla i........ Inte Svulla Mer i År. Små delmål is da shit.
Wooooohooooooooo!

Håll tummen!

2011-11-17T21:40:00.000+01:00

Jag har funderat ett tag på att det är dags att göra något åt barret. Det mest hänger, samma sak dag ut och dag in. Vecka ut och vecka in. Månad ut och månad in.... Ja ni fattar.
Så, idag råkade jag höra på radion att Bandit (radiokanalen) har en tävling där man kan anmäla sig och vinsten är att bli klippt & stylad i studion av en programledare och någon frisör. Wow tänkte jag, synkroniserat?! Jag har precis anmält mig, till och med laddat upp ett foto. (Huvaligen.....). Så håll tummen nu!
Dessutom har jag anmält mig till en annan tävling, vinner jag den får jag coaching i mindfulness under december och ska blogga om det på deras hemsida!

Längtar till jul

2011-11-15T21:33:00.000+01:00

Nu är jag riktigt sugen på julen.
Det var ett tag sen jag kände såhär redan nu. Jag längtar. Det ska bli så mysigt.
Mor & far kommer och tillbringar tid hos oss på självaste aftonen. Mor & far hjälper oss och bidrar ekonomiskt till julklapparna. Jag längtar efter att välja ut fina fina saker till barnen, maken och mamsen och papsen. Önskelistor efterlysta, två av fyra barnlistor redan på kylen, redo för påfyllning om något mer skulle kommas på.
Min egen önskelista är faktiskt rätt fattig än så länge, jag har precis påbörjat den och har hela en sak på listan. Må hända kommer jag på fler saker den närmaste tiden.
Snart nalkas första advent och myset med att ha alla stakar och stjärnor i fönstren, tända dygnet runt helst. Pyntet vid Lucia. Gardinerna. Granen. Baket. Glöggen. Maten. Snön.

"Too old for this shit"

2011-11-13T01:26:00.001+01:00

Ett citat ur en känd actionrulle.
Jag är där. Vi är så sega och trötta på kvällarna i det här huset. Troligen skulle barnen kunna hålla igång längre än oss. I alla fall tre av fem.
Vardagarna däckar vi i säng absolut senast klockan elva, men oftast och helst vid tio. Det inkluderar fredagar då vi allt som oftast är "helt slut".
Lördagen är inte så mycket bättre skrämmande nog. Vid 23.30 skulle jag nog kunna sagt tack & godnatt för min del. Tack vare kinect och trevligt sällskap lyckades vi hålla oss igång till strax efter 01 iaf. Det är inte vanligt.
Nu har ju vi barn kanske du tänker, men ärligt talat de är fantastiska. Inte krävande på något vis. Dessutom, våra fina vänner som besökte oss är barnfria och känner likadant. Jag läste på FB häromdagen liknande inlägg. Vad är det som händer? Är det åldern som tar ut sin rätt? Är det en tillfällig svacka i 35-40 års åldern? Är det bara för mycket generellt just nu? Är det novembers gråa mörker?
Godnatt! Nu måste jag sova för att ha en chans att hänga med morgondagen :)

Stark i mig själv

2011-11-11T13:26:00.000+01:00

Fnulade på vad jag skulle sätta för ord på print idag. En dag som än så länge inte innefattat speciellt mycket händelserikt att tala om. Upp tidigt. Ätit frukost. Fått iväg en hög till skola & dagis. Hem igen. Sovit i tre timmar efter en dialog med mig själv.
Så nu har jag bestämt att jag ska tillåta mig själv att faktiskt vara sjuk och inte förneka det. Jag är förkyld! Det innebär att jag ska vila och kurera mig så mycket jag bara kan eftersom jag vill bli hel och frisk till resten av vintern. Det är ok att vara sjuk ibland. Det är bra att ta en viloperiod ibland. Punkt!
Jag har också bestämt att hitta tillbaka till känslan jag hade igår. Kärlekstemat som höll i sig efter PFen resten av kvällen. Värme, lycka, ro, frid, lycka, tacksamhet. Det finns i mig och nu plockar jag fram det! Dessutom sprider jag det till min omgivning och sänder ut extra mycket omtanke till det som jag "retar" mig på! Det är en härlig känsla - testa får du se!

PF & positiva lappen & resten av dagen

2011-11-10T21:28:00.000+01:00

Idag kände jag mig riktigt hängig. "Sjukhuvud" som jag kallar det, det vill säga inte alltid feber men sjukvärk i huvudet och seg och sliten och hängig och så vidare. Ingen höjdare med andra ord.
Jag hade full skoldag uppbokad. Först PF, sedan grupparbete. Grupparbetet gick finfint. Vi blev klara tidigare än väntat vilket kändes toppen med tanke på mitt hälsotillstånd.
På PFen höll en grupp i klassen i hela lektionen. De hade temat kärlek. Mysigt! De avslutade med att alla fick skriva sitt namn mitt på ett A4 papper och skicka runt detta, sen skulle alla andra var och en skriva en kommentar på pappret, riktat till den personen. Jättekul och spännande att se sitt eget när det hade gått ett varv. Jag ska spara det och titta på det då och då när jag känner mig nere. :)
Många saker hade jag förväntat mig skulle komma, men även annat. Klassiker för mig just nu är varm person, lugn. Det kom andra fina kommentarer också, men det spar jag till en annan gång. Positiva lappen var en strålande idé iaf.
Hämtade mina tjejer. Hem till familjen.
Jag har haft den skönaste familjekvällen på länge. Underbart att alla är samlade. Lovisa, Sara, Leo och jag satt vid köksbordet och pratade och gjorde läxor i en dryg timme. Det har varit en varm kärleksfull, mysig, toppenkväll. Alla har varit glada och på bra humör. Jag är så grymt jäkla stolt över min fina familj!

Längar, drömmer, visualiserar

2011-11-09T21:06:00.000+01:00

Det går upp och det går ner. Idag fick jag en realitycheck. På gott och ont. Jag kan inte påstå att jag gillar dessa realistiska moments, inte idag i alla fall. Jag kände en stund av hopplöshet, motstånd, konfunderad.
Försöker hitta tillbaka, dit jag var innan. Det finns så mycket jag vill göra, åstadkomma, uppleva, förändra....
Be och du ska få!
Jag fortsätter på den, jag fick det bevisat senast idag att det fungerar.
Tack & Godnatt

Söndag morgon

2011-11-06T07:25:00.000+01:00

Idag önskar jag att jag fick sova vidare när klockan ringde.
Jag sov ganska dåligt inatt och dessutom har jag en förmåga att börja drömma en massa saker när jag har sådana här sämre nätter. Liten sov i vår säng och det innebär sämre sömn eftersom det både blir trängre i sängen men även för att han rör sig en hel del. Det är ovant.
Nu sitter jag ensam här, uppe med tuppen en söndag, för att åka iväg till jobbet om några minuter. Jag kan se fördelen med att få min egen stund. Lite egen tid. Lugnt och stilla. Det är bra!

Jag passar på att marinera lite över vad som komma skall. Kursen som börjar på måndag med ännu ett grupparbete att bita tag i. Vårt hus vi ska flytta till. Utmaningen. Träningen nästa vecka. Vänskap. Mina döttrar. Mina föräldrar. Det flyger förbi saker, allt mellan himmel och jord. En liten stund att tänka på det som tänkas skall innan dagen min drar igång på allvar....

Spya

2011-11-04T17:57:00.000+01:00

Här kommer en spya!
"Kör upp något i röven så det kommer ut genom skallbenet!"
Ungefär så kände jag. I kombination med att jag ville skrika, slåss och gråta samtidigt.
Ja, det finns personer som lockar fram det i mig. En mer än andra. En totalt inkompetent idiot. Grejen är att om Du skulle möta denna person skulle du säkert säga följande: oj så trevlig och social människa. Typ inte se något negativt, typ gilla, typ undra varför jag säger som jag gör.
"Try Walking In My Shoes" som Depeche Mode sjunger. Det här är någon som behandlat mig så sjukt illa, någon som varit grymt elak, någon som saknar EQ totalt, någon som inte har någon känsla över huvud taget, någon som hör vad denne vill höra, någon som tolkar saker i sitt eget huvud till sin egen fördel alltid, någon som gör om saker till något helt annat än vad det var från början, någon som har ett enormt ego och inte klarar av något annat, någon som inte ser vad som händer i sitt eget hem, någon som har en liten jävla fyrkantig box med galet hårda väggar, någon som jag avskyr........
Utmaningen: att hitta meningen i detta, att förstå vad jag ska lära genom att ha detta i mitt liv.

Lösa trådar

2011-11-04T10:20:00.000+01:00

Vännen min skrev om kontakter hängandes i luften. Det fick mig att dels känna igen mig, det vet jag att jag beskrivit här i bloggen förut. Jag har haft några sådana omgångar, där jag känner mig lost med min kontakt svävandes men den andre möter inte upp….

Dels kom jag också att tänka på en annan bit, som jag och väninnan pratade om häromdagen. Jag börjar inse tydligare och tydligare hur jag förlorar en del av min energi. Dels de där förväntningarna vi varit inne på ett antal gånger. Det är lurigt att gå runt med förväntningar, i alla fall för mig, för jag blir så besviken när de inte blir uppfyllda och jag har en förmåga att ha gott om exakt den typen av förväntningar.
Men, vad jag också har kommit på med mig själv är att jag har svårt att avgöra var gränsen går mellan vänskap på ”riktigt” och bara ytlig bekantskap. När jag skriver vänskap på ”riktigt” då menar jag inte en nära privat relation, utan bara att det är en privat relation. Att kunna göra saker tillsammans på fritid, på egna initiativ. Inte bara vid vissa möten i livet i övrigt.
Jag bär omkring på min känsla över vad jag tycker och tänker om andra. Jag är extremt kräsen, så om jag träffar på någon som jag spontant gillar så sträcker jag gärna ut den där kontakten…. Väl medveten om att risken finns att den inte får någon mottagare, men vad händer då när kontakten bara hänger där och svävar…. Det har jag funderat en del på sista tiden.

Jag har också funderat på, åter igen, de där gamla seglivade trådarna som hänger kvar. Vissa gör sig sällan påminde och är inte en störning, medan andra kommer och går. Ibland tydligare än annars. Jag försöker påminna mig om vad som egentligen hände och varför kontakten bröts från början, det hoppas jag kan hjälpa mig i rätt riktning. Jag har inte råd att förlora mer energi i onödan, det är fullt upp med att ta hand om allt som är just nu ändå.

Middag med dramatouch (...föga förvånande iofs...)

2011-11-03T10:18:00.000+01:00

Vi var på middag hos familj syster i söndags. Från början var de bjudna hem till oss för att fira Sara men så bjöd hon in oss till middag istället. Barnen brukar längta efter att komma till moster. Det är alltid lite latjo där, kan man säga.

För det första är det alltid god mat och skratt det bjuds på. God dryck också förstås. Extra lyx var att även kusin Ina och hennes snubbe M var där och åt med oss.

U, mannen i huset är en riktig barnmagnet och han röjer alltid järnet med dem. Han trollar, han kittlas, han busar. Hans barnsliga sida får helt enkelt ett totalt fritt spelrum, tänk då att vi har fem barn med oss dit. Lyx.

Jag ska erkänna att jag var lite avig innan, jag var rätt öppen och med det lite extra sårbar, eftersom jag kom direkt efter utvecklingscirkeln . Dessutom med ett hus i tanken och funderingar kring det. Fast efter ett tag kunde jag lägga det åt sidan och bara slappna av i att vara där. Varva ner. Jag körde så jag höll mig från vinet vilket också var ganska skönt, i alla fall i efterhand.

Vi avslutade kvällen med lite extra dramakrydda. En rislykta skulle skickas upp till himlen. Jag har aldrig sett en sådan på riktigt och visste inte ens att det fanns. Nu ska jag definitivt införskaffa sådana till vintern. Det var vackert…. Det är bara den lilla detaljen att det ska helst inte blåsa alls… Det gjorde det. Så den steg efter ett tag, kom precis över taknocken, för att landa i toppen av en gran en bit ut i skogen. Vilket resulterade i att U i panik sprang ut i bäcksvarta skogen med både fick- och pannlampa för att se så skogen inte började brinna.. (vilket den såklart inte gjorde för det var råfukt överallt).

Sen åkte vi hem, med ett halvt dussin ägg från hönsen! Lyx! (Ja, de var grymt goda!)

Barndomens fascination

2011-11-02T10:17:00.001+01:00

En av de saker jag gillade mycket när jag var liten var himlen, planeterna, stjärnorna. Pappa brukade följa med mig ut och titta på himlen, han pekade ut stjärnbilder. Bland annat Stora Karlavagnen och Orions Bälte.
Där jag växte upp, ute på landet, var det alltid mörkt och alltid möjligt att se stjärnor i mängder, det var bara att lyfta blicken. Här, där jag bor nu, är det inte alls samma sak. Det är för mycket ljus från storstaden... Trist ärligt talat. När vi är på semester i norr, eller på ön, så kommer mörkret tillbaka med dess fridfullhet och den vackra himlen. Tryggt!
Så fick jag höra att grannen har ett teleskop hemma. Wow! Igår fick jag möjligheten att kika. Fortfarande lite störande ljus runt omkring, men han lyckades dels pricka in stjärnor i klumpar (finns något fint namn för det som jag inte minns) och dessutom Jupiter. Så, nu har jag sett Jupiter med månar på närmare håll. Coolt! Jag ser redan fram emot att vid andra tillfällen få äran att se månen och tydligen ska Saturnus vara en hit också.

Slutsvängen på oktober

2011-10-30T10:06:00.000+01:00

Det springer iväg, månad efter månad. Det går undan nu.....
Sista dagarna av oktober är NU. Sen är november här, med ännu större fokus på levande ljus och mys hemma för att liva upp mörkret. Mellanperioden innan det verkliga myset börjar med alla adventsljusstakar och adventsstjärnor i fönstren. Den varma glöggen. Stort gilla på det!
Vi har precis firat Saras åttaårs dag. Bara det. Min lilla tjej är redan åtta år.
Det är halloween, så barnen laddar för att gå en runda imorgon. Efter mycket om och men har vi kommit fram till att den 31a är det datumet man ska gå, så nu blir det så.
Jag försöker ta mig genom ett grupparbete, en hemtenta. Dessutom ha fokus på att hålla igång träningen och tycka det är roligt och motiverande. Samt att jag hittat ett hus igen, ett hus jag så gärna skulle vilja flytta till så vi alla kan få varsitt riktigt rum med en dörr att stänga om sig. Att kunna ha två tv-rum så barn och vuxna kan titta på olika kanaler om så önskas. Så nu visualiserar vi hårt här hemma att det ska trilla in några miljoner till oss. Jag är redo, de jag tycker om här omkring kommer inte att försvinna även om jag flyttar, det går utmärkt att behålla kontakten ändå. Saknaden efter eget rum och mer utrymme är större. Nu är min önskan starkare än någonsin och den är förändrad eftersom jag är redo att släppa det här huset....

Tredje dagen gillt

2011-10-26T12:56:00.000+02:00

Tredje dagen av vila.... Ja jag ser det så, det är nämligen tredje dagen på raken som jag är hemma med liten. Jag och lillprinsen har tankat mamma-son-tid rejält nu.
Jag känner att det är bra för mig att varva ner, ta mig tid att bara ta det lugnt. Jag är inte så bra på det, generellt. Är man hemma med en två-åring och försöker göra något seriöst kan du ge dig sjutton på att precis i den stunden så ska denne två-åring ha din totala uppmärksamhet.
Nu har jag levt i en hemmabubbla i tre dygn. Känner mig lite seg, minst sagt. Kom ut ur huset en sväng i måndags kväll, för en cirkelomgång. I eftermiddag blir det lite mer fart igen för då kommer alla stora barnen och jag hoppas på styrketräning med maken.
I övrigt har jag bara varit hemma. Knappt pratat med någon i telefon heller. Jo, idag, lite grann.
Jag konstaterar att universum har skapat det här utrymmet av en anledning, efter en period av väldigt mycket över allt, som inkluderade magont och huvudvärk konstant i dryga två veckor, så fanns det nog en djupare mening med detta andrum.

Samhörighet

2011-10-21T12:01:00.000+02:00

Tänk på ordet samhörighet.
Vad innebär det för dig?
Idag kopplar jag samhörighet till att känna igen sig i saker andra berättar. Förmågan att känna sig mindre ensam, mindre udda och mindre alienerad.
Jag har bara kommit igenom en halv fredag än så länge men ändå har jag vid flera tillfällen mött detta redan. Att jag känner igen mig i det jag hör från andra. Det är faktiskt rätt skönt. För båda parter.
Vissa saker verkar nästan generalisera om jag kliver ut och tittar på det jag hör och känner från ett övergripande perspektiv. Andra saker är mer intima, sådant inte alla vågar dryfta, lyfta fram eller ens säga högt. Även det tas emot och känns igen. I mig. Självklart inte i alla, kanske inte i dig som läser detta. Jag vet att jag är i vart fall inte ensam. Jag har samhörighet!

torsdag morgon

2011-10-20T07:18:00.000+02:00

Torsdag morgon.
Lelle vaknade när maken gick ut genom ytterdörren och låste. I min värld, alldeles för tidigt. Jag och Lelle hade kunnat sova i alla fall 45 minuter till. Fast, det ville inte han.
Så vi låg och mös i sängen, gosade lite, pratade lite, jag slumrade lite. Så gick vi upp och det var rätt skönt ändå. Han gick direkt in i vardagsrummet och satte på "tvan" och jag har ätit frukost i lugn och ro, samt packat inför skoldagen. Det är tyst, lugnt, svalt (jag småfryser) i köket. Huset känns tomt, konstrasten när stora barnen åkt till "de andra" igår.
Jag jobbade igår kväll, det var ett par veckor sen sist. Det var gött att vara där några timmar igen. Vi handlade, gick promenad, lagade fiskpinnar med mera. Lite mjukstart inför söndagen då jag jobbar precis hela dagen lång.
Idag ska jag först ta mig igenom en lång skoldag som börjar med seminarie och avslutas med grupparbete. Sen väntar ett PT-pass. Det blir kul! Efter det har jag tänkt mig middag, gos med Leo, softa i soffan och bara se fram emot en härlig fredag!

Överhört

2011-10-19T10:37:00.000+02:00

Idag fick jag en mindre invasion av hantverkare, det var väntat men de kom tidigare än jag trodde. Det gör ingenting, det passade egentligen bara jättebra faktiskt! För jag var ändå hemma på förmiddagen.
I alla fall, tre till antalet, först kom bossen och styrde upp början, sen kom småkillarna (lammköttet) efteråt och gjorde klart det som skulle göras.
Men, fokus på Per. Bossen. Supertrevlig glad medelålders man med goa vibbar omkring sig. Allt löser sig, inget är problem.
Han pratade högt och tydligt, tror det är hans generella tonläge. Kanon för gamlingar (så som min far till exempel). Han berättade att han haft sjukdomsfall på morgonen och att hans fru har fått bältros så han hade varit med henne till sjukhuset och träffat läkaren och frugan hade ganska ont.
Sen ringer telefonen hans och han går ut utanför ytterdörren, men jag hör allt han säger.
Det var frun hans och han var så rar mot henne. Förklarade vilken medicin hon skulle ta, att hon kunde känna sig trött och kanske somnar några timmar. Att han finns där, hon skulle bara ta det lugnt, det var bara att ringa om det är något och så pratar de mer sen när han kommer hem ikväll....
Det lät så gulligt och omtänksamt! Plus en liten bekräftelse på de vibbar han sprider omkring sig!

After dagis

2011-10-17T11:01:00.000+02:00

I fredags var jag på "after dagis"!
Det är en hit, fattar inte att jag inte gjort det tidigare.
Vi var fyra mammor med fyra 2-åringar, ja plus fyra ungar till i storlek större tillhörandes mig och M. Fokus var ändå på oss mammor och tid att hänga lite.
Så, vi tre som haft dagis på dagen knatade mot den fjärde för att hänga ett par timmar.
M hade fixat så fint, så fint. Som synes på bilden..... Druvor, hallongrottor, västerbottenostsnurror, snittar med philadelphia och kalkon. *mums* Vi andra hade med bubbel, vitt vin och rött vin.
Så, bubbel i glas, skål och så mumsade vi av "buffén".
Allt var supergott, supertrevliga mammor, glada ungar. Värdinnan körde "äppelvikenstuket" och kände sig som en "brommamamma". Vi andra hakade på. Så pratade vi om allt och inget, typ jobb, hus, barn, swingers (ja du läste rätt). Mitt i allt kom det ett par som skulle köpa en bil. Helt plötsligt hade vi en extra unge också som vi inte visste hade kommit men såg när hon gick hem. Intressant. Småkillarna O & Leo jagade Majk (lilltjejen) och ropade så fort hon inte hängde med dem....
En skönt charmig feel-good after dagis.

Nystart - för tusende gången

2011-10-16T10:06:00.002+02:00

Nej men då tar vi tag i en nystart igen dåra!
Det var ju ett tag sen sist - inte.
Heja heja mig.
Jag går in för det helhjärtat varje gång i alla fall, så blir väl resultatet lite olika bara, från gång till gång.
Det blir till att testa olika vägar och se vad som fungerar för mig.
Det låter så enkelt, mindre in än vad jag gör av med. Jo, men det är svårt att veta när jag tränar så mycket som jag gör hur mycket jag ska äta. Fast samtidigt vet jag att det finns saker jag helt enkelt bara bör plocka bort, så som godis & snacks. Det är ju så förbaskat gott bara.... fan!
I alla fall, nystart sen igår. Med mjukstart. Men fortfarande bestämd över mitt val.
Jag har haft galet mycket ont i huvudet senaste veckorna och dessutom har det satt sig i magen. Den värker och moler större delen av dagen nu för tiden. Speciellt efter att jag ätit lunch så verkar det dra igång och sen håller det i sig. Ja, det må vara stress, om än inte på ett medvetet plan alla gånger. Jag har mycket i och omkring mig just nu, jag vet det. Jag tror dock att treo gör inte magen piggare direkt. Min vän varnade mig för den om jag nu redan känner av magen, tre är inte så snäll där nere alla gånger. Så nu är min tanke att lägga ner treo ett tag (om jag klarar av att mota huvudvärken vid behov, med hjälp av andra smärtstillande alternativ). Dessutom för att vara ännu mer snäll mot magen ska jag lägga ner allt som innehåller alkohol ett tag framöver också. För såhär kan jag inte ha det helt enkelt...

En stark kvinna

2011-10-15T17:05:00.000+02:00

Jag och brudarna var och hälsade på en gammal vän idag. Tjejerna har efterfrågat att få träffa dem, för det var så länge sen.
Jag och N fick våra första barn samtidigt, endast sex dagar mellan dem faktiskt. Fast vi kände inte varandra då utan vi lärde känna varandra under första året med småbarn. Vi hamnade i samma mammagrupp och jag lärde känna henne och hennes dåvarande.
Nu, nio år senare, har vi båda tre biologiska barn var. Vi har båda gått igenom en skilsmässa/separation med allt vad det kan innebära.
Idag fick vi lite tid, iofs med fem barn närvarande, men ändå. Tid att se varandra och ge en kram. Lite pratt om ditt och datt. En lunch. Att tanka lite vänskap.

Som alltid när jag träffar N tänker jag på att hon är stark. Hon är en förebild. Hon sticker inte under stolen med att det är tufft att ha tre barn på 90%, ta allt ansvar för hämtningar och lämningar osv. Hon sticker inte under stolen med att hon ibland bara vill ge upp allt, sätta sig i ett hörn och dunka huvudet i väggen. Hon sticker inte under stolen med att hon älskar sina barn över allt annat. Hon är närvarande, mänsklig och dessutom i mina ögon en riktig babe till utseende och personlighet. Hon får saker att fungera och har en sickan i sig precis som jag. Kreativ!
Varma kramar till Dig N, du är grym!

Glasäpplen

2011-10-15T10:02:00.001+02:00

Tänk på allt du lärt mig
jag var ekot i ditt lod
Du spelade ”Taillights Fade”
för gamla tiders skull

Jag övar varje mening
framför spegeln, varje ord
Vi gick från damm till damm
Vi reste jord till jord

Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder
och just nu
vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma
genom dimmorna här
Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din

Du ger mig inga löften
och du ställer inga krav
för att du vet exakt
vad jag klarar av

Du ser mig som en jämlik
jag beter mig som ett barn
En ängels tålamod
En djävulsk envishet

Du tänkte alltid längre än det ögonblick när det händer
och just nu
kan vi se vår framtide ett högteknologiskt konstverk
genom dimmorna här
Din varma slitna hand den sluts försiktigt omkring min
och tar mig med

Du ska lämna mig här ensam
Du ska lämna mig igen
Du måste lita på mig nu
Det är inte bara rädslan
som har bundit mig vid dig
Du måste lita på mig
Tänk på att du lärt mig allt var stolt över ditt verk
och spela en sång för oss
för gamla tiders skull

-Kent-

En stund för mig själv, en stund att tanka

2011-10-14T12:59:00.000+02:00

Min fredag började i en både uppåt, nöjd & glad och hög på livet.
In kom ett orosmoln, stort mörkt sorgset, som tog över mig helt. En overklig känsla, läskig.... Delade med få utvalda, la på luren, gick ut....
Strålande sol, vackra löv, klarblå himmel. Jag sprang en dryg kvart, varför inte, för att tänka på något annat. Bra musik i öronen. Gick över till powerwalk i uppförsbacke. Upp på toppen här bredvid.

Jag stannade till mitt i kratern, ja det är tillplattat på toppen och det var riktigt grönt där uppe. Grönt gräs, gröna löv på träden. Jag ställde mig mitt i "kratern" och landade. Jordade. Samtalade med J. Andades. Lät solen värma ansiktet. Samlade ihop mig. Tankade.....
Det ska jag definitivt göra om snart igen. En härlig plats!

Mellanlandning

2011-10-12T13:33:00.000+02:00

Idag känns det som en dag för mellanlandning på något vis. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det annars. Det är liksom paus, stopp, brejk, en stunds varva ner. Ja, i alla fall nu på dagen. Det drar igång om fyra minuter.
Jag har en mage som är kajko och jag har en galen huvudvärk - igen. Tur att det finns Treo, men var går gränsen till att överdosera? Huvudvärken är sådan att jag klarar inte av att ha den, jag behöver tona ner den för att den inte ska ta över hela mig.
Det bästa på min förmiddag är att jag äntligen fått tid till samtal med väninnan, det har varit ett pusslande och knepande för att få till det, men idag var det av olika anledningar uppenbarligen läge och det var efterlängtat och väl behövligt.
Jag fick sova bra i natt och ganska länge imorse, vilket är något att vara tacksam för.
Jag har fått förmånen att koppla upp mig på begärd önskan, vilket triggar den biten i mig.
Jag har ätit makens kräftsoppa till lunch.
Jag har varit ute en kort sväng i det fantastiska vädret.
Så var det slut på det mellanlandandet...

Nu väntar intervjun som hör till grupparbetet. Den ska sedan transkriberas (oklart när jag kommer att hinna klart med det.... men senast på fredag tänker jag mig, gärna innan).
Fikapaus hos fina Lene innan det väntas utvecklingssamtal för Lovisa på skolan.
Stressa hem för att hon ska hinna äta innan scouterna.
Maken ska storhandla och jag överväger att försöka få in ett träningspass, men har inte bestämt mig än. Kanske får skippa det idag. Har man bara en bil så har man.
Ja sen är det liksom igång igen, alla barn på plats, fritidsintressen, skoltider att passa, läxläsning, matlagning/planering, you name it.
Tjooohoooo.... nu kör vi!

Kärt återseende, ett farväl & en nykompling

2011-10-10T22:56:00.000+02:00

Rubriken är en sammanfattning på kvällens cirkel.
Efter min första kurs för Jörgen i maj i år, skapade en av deltagarna en cirkel som jag hoppade på. Sju av åtta deltagare på kursen valde att vara med. Riktigt spännande. Vi träffades tre fyra gånger under våren och fortsatte nu i höst. Jag missade tyvärr de första två tillfällena då de krockade med semester samt jobb. Nu är jag med igen, idag var första gången jag träffade dem på nästan fem månader. Det var mysigt och det kändes bra att vara med igen!
Jag fick också ta farväl av vår åldersmässigt äldsta medlem Lars. Han är unik. En herre på dryga 70 skulle jag tro, lång, försynt, med ett fantastiskt språk och tolkningsförmåga. Han tar nu en paus från oss i Sverige och drar till Filippinerna i sisådär ett halvår. Det har han gjort de senaste tio åren eller så. Han är fascinerande Lars och jag gillar honom, så enkelt är det. Det blir ett kärt återseende till våren.
Dessutom i kvällens utvecklingscirkel välkomnade vi en ny medlem. Det kändes bra, jag gjorde en av övningarna med henne och den var klockren åt båda hållen. Riktigt häftigt!
Nu är jag sugen på att träna mer, på min andliga och mediala utveckling. Det är häftig, fascinerande, cool, häpnadsväckande ja, listan kan bli lång. Jag är så tacksam över att jag äntligen får utlopp för den här sidan inom mig och tacksam för att jag har människor omkring mig att öva med och att jag har vänner som förstår och som jag kan bolla de här bitarna med! Tack alla fina!

Sorg & Smärta

2011-10-09T16:59:00.000+02:00

Sorg är något som gjort sig påmint senaste tiden.
Jag har som lite motto för mig själv, har jag upptäckt, att jag gärna undviker att gråta om jag slipper. Till exempel, jag undviker helst sorgliga filmer. Är det en film jag på förhand anar att den är rörande vill jag helst inte se den. Jag gråter tillräckligt ändå, känns det som. Jag undviker till och med att hacka lök om det inte är absolut nödvändigt, det är samma sak där, jag gråter och jag gillar inte känslan i kroppen.
Såklart gråter jag emellanåt, nu råkar det vara så att jag är så känslig av mig. Lätt berörd, lätt till tårar (ja, ilska och skratt också).
Jag hade en meditation för ett tag sen som väckte en rejäl sorg. En försmak skulle man kunna säga.
Min väninna bearbetar sorg, på många olika plan och jag försöker finnas där med hela mitt hjärta.
På min kurs för någon vecka sen pratades det som sorgearbete, vilket lät intressant och kommer att finnas med i min tanke för framtida utbildningar. Jag tror det är riktigt nyttigt. Jag inser att sorgen behöver koma fram, ut och bearbetas - fast det är inte roligt alla gånger.
Vi behöver alla möta sorgen under livet.....

2 år

2011-10-08T11:12:00.004+02:00

Min lilla kille, han är två år drygt, mer exakt är han lite drygt två år och fyra månader.
Han är inne i någon slags period, eller "fas" just nu.
Standardsvaret på frågor är "NEJ", eller "inte än", även om han egentligen vill och direkt efter säger att han vill det vi precis frågat om.
Han skriker, och då menar jag gallgapar, när han inte får som han har tänkt sig eller som han vill och det skär i öronen. Samtidigt som han också är störtskön i sin stil och sina kommentarer i övrigt.
Det fungerar ärligt talat bäst när syskonen är hemma, då går det smidigast, även om han gärna vill styra & ställa då med.
Mitt i all trots (eller vad vi nu ska kalla det) och alla kan själv saker (ja, han "kan" ju det mesta själv just nu) så är han mammig. Han är nog mest på mig vad det gäller trotset, men också mest beroende av att tanka hos mig. Sitta nära, gärna i knät, eller luta sig mot. Det är fantastiskt mysigt. Dofta håret, pussa de lena kinderna, se in i hans (som maken sa) tusenåriga ögon....

Boxen

2011-10-07T11:01:00.002+02:00

Ganska ofta när jag "lägger en spya" så inser jag att det handlar om boxen.
Det fanns en reklam för länge sen som hade slogan "think outside box - the".
Jag går igång på människor som jag anser är i den där boxen. Fyra fasta väggar, gjorda av betong, sten eller något annat hårt rejält motståndskraftigt material. Ok, några få kanske har plywood eller något liknande, alltså det går att bukta lite utåt.
Jag har svårt för avsaknaden av flexibilitet, att inte kunna se utanför sitt eget perspektiv, sin egen inskränkta lilla värld. Att inte kunna tänka om, tänka nytt, försöka gå utanför sitt eget och se världen som lite större.
Visst har jag också mina käpphästar, men jag anser att jag är ganska medveten om dem, jobbar på dem (och annars har jag mina fina vänner som påpekar dem...).
Så, jag hoppas innerligt, i mina möten med människor, att jag har förmågan att få några av dem att våga gå utanför sin egen box....

Det går ner och det går upp

2011-10-06T21:00:00.000+02:00

Jag har haft några tunga dagar. Dagar när jag känt mig svullen, oskön, irro, låg och allmänt ogillar läget. Ja, det var dags för den tiden på månaden och jag börjar se ett mönster nu faktiskt. Det ska jag erkänna.
MEN, nu har det vänt. Jag är tillbaka. Det är dags att krypa fram ur hålan och ge sig ut i världen igen. Förra kursen är avslutad, en ny är påbörjad och där ett stort grupparbete som är igång. Jag har haft några produktiva dagar nu med läsning (plugg), gruppat (skrivit PM och frågor), givande samtal med nära vänner, hämtningar & lämningar, matlagning, träning (äntligen igång igen på riktigt), mor & far, bröllopsdag.... Ja, massor med saker. Som vanligt, det är ett evigt pusslande i livet just ni för att hinna med och orka med allt.
Dessutom mitt i allt detta finns en fortsatt längtan efter min andliga utveckling, jag hade en riktigt bra cirkeleftermiddag i helgen och längtar efter mer. Om någon där ute är villig att jag får träna sittning på dig så hör av dig! Jag vill gärna träna!!!
*kramis*

Oktober

2011-10-01T14:53:00.000+02:00

Det slog mig när jag satt på cykeln på väg till jobbet att idag är det den första oktober, ett nytt kapitel börjar, ett annat är slut. Lämpligt nog hade jag min salstenta igår så det blev ett avslut även där, på den kursen. På måndag börjar en ny, som jag tror är rätt tuff. MEN först är det helg, en helg helt utan studier. Bara att njuta vädret och lugnet ett par dagar. Ja, så lugnt man kan ha med fem härliga barn hemma.

I alla fall, lätt snopen över att september redan är förbi, njöt jag av att cykla över prasslande löv, spana in de starka sprakande färgerna på löven och fylla luktsinnet med den härliga höstdoften. Mums! Jag hade dessutom förmånen att få vara ute på en promenad på jobbet, på ett nytt ställe som jag gillade skarpt och som jag tänker besöka fler gånger. Både själv och med andra. Vacker miljö, lugnt och energigivande var känslan när vi promenerade där. Här & nu var närvarande, eller för att slänga in ett "inneord" så kändes det verkligen som mindfullness!

En promenad med djup

2011-09-29T11:53:00.000+02:00

"Jag uppfattar dig som troende..." sa väninnan på vår kvällspromenad.
En timme i gatlampornas sken traskade vi runt i rätt högt tempo. I alla fall var det högt för mig, jag är väl huvudet kortare ungefär så det gäller att pinna på helt enkelt. Det gör jag gärna.
Vi började promenadens samtal med att prata om mörker och ensam kvinna ute i mörkret och mörkrädsla. Det ena ledde till det andra och vi hamnade in en väldigt intressant och givande och insiktsfull dialog kring Gud, Jesus, själar, tro, döden med mycket mera där ikring.
Jag är en nyfiken själ och jag ställer de frågor jag undrar, jag vet att min vän uppskattar och tycker om att få mina djupa frågor och vi berättar utifrån vår egen syn och tro och kan dra en del paralleller, om än inte till allt. Bland annat la jag fram en vändning på hur jag tolkar ett budskap från andra sidan, medan väninnan min beskrev för mig hur hon känner att Gud eller Jesus är närvarande i henne och ger henne budskap. Promenaden räckte inte riktigt till kan jag säga, tiden gick fort och det kändes som om det fanns massor kvar att prata om när vi skildes åt för att återvända till våra familjer på var sitt håll. Vi önskar båda göra om det snart igen och jag ser fram emot fler djupa rika samtal med en ljuvlig kvinna som henne!

Tid att landa?

2011-09-26T07:29:00.000+02:00

Hemma på fler än ett sätt efter en inspirerande och givande helg tillsammans med tolv andra fysiskt manifisterade individer. Helgens tema har varit intuition och medialitet. Två heldagar och en fredag kväll. Visst har jag ätit och sovit hemma, men det finns inte så mycket ork till mer än att just äta och sova mellan varven.
Jag har träffat på många olika typer av människor som delar en strävan och ett intresse och nyfikenhet för det andliga. Jörgen Gustafsson menar att alla människor är mediala, med olika talanger i det. Han blandar äldre elever med de som kommer för första gången och det är riktigt bra tycker jag. När jag gick i maj i år var det första gången och jag kände inte en kotte, det var det bästa för mig och det gav mig massor tillbaka. Nu var det andra gången och ja, jag tänker gå nästa gång igen.
Så, vaknar upp hemma idag. Huvudet fullt av både det ena och det andra. Jag har drömt massor vet jag och jag känner det fast jag inte kommer ihåg allt. Jag har en subtil känsla av frågande, samtidigt som jag känner att jag behöver landa och smälta allt, samtidigt som jag vill på det igen direkt.... En salig röra med andra ord. Dock, på fredag väntar en salstenta. Totalt omvänt helgens bravader. Jag behöver lägga mitt fokus där, försöka lära in de bitarna. Nu blir utmaningen att hitta en väg att göra det som kombinerar båda bitarna, så jag känner att jag inte helt måste välja!

:)

2011-09-21T10:46:00.000+02:00

Jag är tacksam för att min kropp "orkar med mig"!
Jag är glad för att jag kunde få min vän att le.
Jag tar åt mig av komplimangen att jag såg annorlunda ut och mer välmående.
Jag är tacksam för min PTs pepping, engagemang och glada tillrop samt komplimanger.
Jag blev både paff och glad när jag vann rätt riff på Bandit imorse, riktigt roligt.
Jag har tur som har så vackra barn, fina förändrar och fantastiska vänner.
Det finns mycket att ta till vara på och vara tacksam för en dag som denna!

Par i sam(?)verkan

2011-09-18T14:40:00.000+02:00

I helgen har vi haft gäster, både fredagen och lördagen. Vi har haft fyra olika grannfamiljer här. Jag har haft riktigt trevligt och jag har skrattat mycket. Det är bonus. Skratt är härligt. Sen är det alltid så att som värdpar krävs det lite mer fix runt omkring och det är kanske inte alltid lika avslappnat som om man själv kommer som gäst.
Jag har fnulat lite på det där med gäster och samspel. Vi har inte känt de här grannarna speciellt länge någon utav dem och vi har definitivt inte umgåtts i par speciellt mycket. Därför var det lite extra intressant att se på hur de interagerar med varandra.
Först och främst kom jag fram till att jag och maken, det känns som om vi har riktigt bra flyt som värdpar. Jag tycker att vi fixar det galant och jag tycker att vi är bra på det. Vi hjälps åt med det som ska göras, både från handling till färdig mat, samt dukning och disk och ja hela kittet.
Jag minns också när vi hade M&N hemma på middag för evigheter sen, de hade ett fantastiskt samspel, energierna som flödade mellan dem var starka band av kärlek som jag sett hos få. Vackert!
Nu kom jag ifrån ämnet lite här, om jag lägger fokus på helgens gäster. Jag numrerar paren lite snabbt, kort och gott 1-4.
Par 1 känns jordade. Skön humor som de absolut delar, de känner varandra väl, konstigt vore annars med tanke på att de varit tillsammans i minst 12 år. De har en son jämngammal med Leo. Det jag sett delar de ansvaret rätt bra mellan sig vad det gäller lillkillen. De är båda som jag upplever det öppna och raka och jag vet redan saker de sagt om sin bakgrund som inte många skulle yppa så pass tidigt. De hade hela tiden en connection mellan varandra, kollade av eller hur jag ska kalla det.
Par 2 delade vi middag med för första gången någonsin. Lättsamma, smått nyfikna, lätt rörig känsla. Ingen koll men ändå koll. Barnen artiga och trevliga. Jag får lite känslan av att mycket kretsar kring humor, eller som han själv sa, "pajas". Fast det känns ändå inte krystat. Kan nog inte sätta ord på det mer än så. De verkar tillfreds med varandra och med livet.
Par 3 har kommunikationsproblem. Tydliga sådana. Också premiären för en "riktig" middag med dem. Honom får jag inte riktigt kläm på över huvud taget, jag vet inte var jag har honom, om han tycker något är trevligt eller inte. Hon var mer öppen och bjöd på sig själv mer än jag trodde hon skulle göra, vilket var häftigt. Dock är det fnurr på linan och det var för mig väldigt tydligt. På gränsen till obekvämt i vissa små stunder. Jag hoppas innerligt att det reder sig och att de jobbar på det.
Par 4 känns som en bra balans mellan humor, kärlek, lycka, ansvar. De har bra vibbar i och omkring sig. Barnen är väluppfostrade. De är varma jordnära och sociala. De saker som kan komma upp som den ena tycker men den andra kanske inte helt håller med, det märks att det är inga hemligheter. Det är redan klart mellan dem var den andre står.
Nu ser jag fram emot att få komma hem till dem på middag framöver....

Musik - bidrag till mig

2011-09-15T17:13:00.000+02:00

Jag har en förmåga att ta till mig musik från alla möjliga olika håll. Jag snappar upp från andras tyckte, tycker att många olika genre av musik är bra. Här följer några exempel på låtar/artister som jag fått till mig (de flesta lite äldre låtar då jag upptäckt dem, men mig kvittar det.....)

Abba - mor & fars gamla vinyler
U2 "With Or Without You", samt Nirvana - Helena
Uno Svenningssons CD "Ett Andetag Från Dig" - Maud
Marilyn Manson "Beautiful People" - Ian (en arbetskamrat för ca 12,13 år sen
Cradle of Filth "Nymfetamine" - maken
Meatloafs CD "Bat Out Of Hell II" - Tony & Dennie (ett annat liv, en annan tid, sisådär 17 år sen typ)
Blind Melon "No Rain" samt Radiohead "Creep" - Lee
Bob Marley - syrran
Lars Winnerbäck - Ulle
Ginuwine "When Doves Cry" samt Destiny's Child "Get On The Bus" m fl - Pörni

Jag ser fram emot att berikas av mer bra musik! Skicka mig gärna tips....

Luften gick ur mig

2011-09-14T19:24:00.000+02:00

Jag satte mig ner, väl hemma på mellanlandning, och insåg att luften gick helt ur mig.
Så trött både fysiskt och psykiskt. Ett huvud som känns som om det håller på att sprängas till och från. Jag kanske borde försöka varva ner lite och hinna andas, återhämta mig en stund..... snart.
Det har varit rejält mycket de senaste tre veckorna. Skolan är igång och det var fullt ös från första dagen.
Jag har tränat riktigt mycket, vilket är skönt och som jag mår bra av.
Sen är det det där med hämtningar och lämningar, på dagis, på skolan ett par mil bort...
Dessutom plocket hemma, tvätten, storhandlat, fixat presenter, rådda med barnsaker, roa liten, jobbat. Just det, lite socialt liv också på det, för att hinna träffa vänner, familj & grannar.....
Nu är det iaf torsdag snart, och jag har redan handlat för helgen, både mat & dryck. Lovisa ska snart hämtas från första scouterna, imorgon är det lämna på dagis, skola, samtal inbokat, grupparbete, föreläsning, hämta skola, dagis, hem och laga mat (maken sen imorgon), träna med PT, natta barn, varva ner, stupa i säng.
Sen kommer ju faktiskt helgen, som är härligt fullbokad med gäster och annat.....

Djup kärlek och tilltro

2011-09-14T08:54:00.000+02:00

Jag fick en sådan vacker text riktad till mig. Till mig, lilla jag.....
Den värmde mig enormt, jag kan inte ens sätta ord på hur vackert och härligt och fint det är och känns....
Vad jag kan säga att jag känner är stolt, varm, glad, lycklig, varm, trygg, närvarande.......
Tack mitt hjärta, tack! Jag älskar dig!

Inge Lööks tanter

2011-09-14T08:50:00.000+02:00

Denna kvinna menar på att tanter ska helt enkelt ta för sig och leva livet. Hennes målningar är underbara!
Jag säger bara en sak:

Jag Kommer Att Bli En Sådan Här Tant Gumma eller vad du ni vill kalla henne.
Är du med på tåget? Jag vet att jag har ett gäng KrutGummor omkring mig som jag gärna tillbringar Tid med på äldre dar!!!

Tårar

2011-09-12T11:33:00.001+02:00

Tårarna trillar ner för mina kinder. Jag sörjer det som varit. För varje tår släpper jag det gamla och låter det rinna av mig. Jag har kommit till insikt, hur ogärna jag än vill, att jag måste släppa nu. Det är dags, för min egen skull.
Jag är alldeles för bra på att hålla fast vid det som varit, drömma mig tillbaka, leva på hoppet. Det må så vara bra i vissa lägen men också en av mina käpphästar. Förmågan att ge på fel ställen och på så vis dränera mig själv.

Ja, jag har nära till tårar. Jag har nära till skratt. Jag har nära till ilska. Jag har nära till mina känslor. Inte alltid så lätt, inte alltid så roligt men jag är stolt över det. Hellre än känslomänniska än iskall, neutral, inrutad och okänslig.

PT-Dan

2011-09-11T10:37:00.001+02:00

Det här är mannen som pushar mig! Min Personliga Tränare. Jag måste erkänna att jag gillar honom skarpt, han gör mig glad. Han kör skiten ur mig, men han gör det på ett bra sätt. Jag utmanar mig själv och tänjer mina egna gränser, jag får galet mycket träningsvärk och han hjälper mig sträva mot mitt/mina mål. Bland annat att forma kroppen, men framför allt ligger fokus just nu på att klara Halvvasan.
I början av vår relation vägde jag mig på deras finvåg, en sådan där man får ut en lång slip på som visar fett, muskler, bmi och allt möjligt mellan himmel och jord. Det var i februari. Nu i veckan gjorde vi en ny slip, förändringen var cool. Jag har minskat över sex kilo i fett. Jag är så stolt! Jag är ännu mer motiverad också, jag har redan bestämt att nästa vägning blir i februari, innan skidåkningen, så får vi se vad som har hänt till dess….
Åter till Danne, jag rekommenderar honom varmt. Han är kort & gott grym!

Huvudvärk

2011-09-10T10:50:00.000+02:00

Hur är läget i huset precis just nu?
Jo, jag har huvudvärk och är aningen seg efter lite för mycket rödvin igår. Vi tittar film och slappar i soffan. Jag försöker motivera mig att ta mig ut och åka rullskidor i eftermiddag, men är lite irro för jag vet inte var jag ska åka någonstans. Dessutom är det galet jobbigt....

Maken ligger i andra soffan med filt och kudde, ett under att han inte somnat än. Han har också lite huvudvärk och är lite seg. För hans del väntar en date med grannen halv ett för att bygga plank. Det som jag och grannen var och köpte virke till härom dagen, sen sågade han bitar och jag målade.

Leo hoppar i soffan, när han inte skruttar runt. Låter hela tiden, trycker gärna på alla leksaker som låter dessutom. Har en blöja på rumpan men även en på huvudet. Han njuter av livet med andra ord.

Så har vi det, en lördag vid sisådär elva tiden. Nämnde jag att vi varit uppe sen före 7 också? Det var en liten buse som vägrade sova längre än så....